Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
och en röfvare. Jag, lord B:s syster. Aldrig! Så inbilsk
den uslingen är!”
”Allt det der är rätt bra, tant; men kom ihåg, vi må-
ste foga oss efter omständigheterna. Dessa män fordra att
vi skola spisa middag med dem och vi måste gå, annars
få vi ingen middag.”
”Jag sitta i lag med en sjöröfvare! Aldrig! Jag vill inte
ha någon middag — jag vill svälta ihjäl — jag vill dö!”
”Men, kära tant, det är den enda utsigt vi ha till be-
frielse och om ni inte gör det, skall fru Laseelles tro, att
ni önskar bli qvar hos dem.”
”Fru Laseelles dömmer om annat folk efter sig sjelf.”
”Kaptenen är onekligt en städad, hygglig karl. Han
liknar en förklädd ädling. Hur sällsamt blefve det icke,
tant, om allt det här vore ett puts.”
”Ett puts, barn?” inföll miss Ossulton och satte sig upp
på soffan.
Cecilia fann sig ha träffat hufvudet på spiken, såsom
ordstäfvet låter, och hon androg så många skäl till bevis,
att hon tyckte det vara ett upptåg att skrämma dem och
att gentlemannen deruppe var en betydande man, att tan-
ten började taga reson och slutligen samtyckte alt vara
med bland middagssällskapet. Fru Laseelles kom nu ned
under däck, och när middagen bådades, begåfvo de sig till
stora kajutan, der de funno Pickersgill och Corbett vänta
på deras ankomst.
Miss Ossulton den äldre vågade ej alt se upp, innan
hon hörde Pickersgill säga till fru Laseelles: ”Vore ni så
alltför god, min nådiga, att presentera mig för detta frun-
timmer, det jag ej haft den äran att se förut!”
”Gerna, mylord,” svarade hon; ”miss Ossulton, den un-
ga frökens faster.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
