- Project Runeberg -  De tre kuttrarne /
77

(1853) [MARC] Author: Frederick Marryat
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Men hvem kan han vara?” sade fru Lascelles; ”sitt
namn erkänner han ej vara Pickersgill och han sade mig
i förtroende, all han vore af god familj.”
”1 förtroende! min bästa fru,” yttrade lorden.
”Åh ja! vi äro begge hans förtrogna. Eller huru
Cecilia?”
”På min ära, min nådiga, den der Iurendrejaren sy-
nes ha gjort ett intryck, det mången annan förgäfves
sökt verka.”
Fru Lascelles svarade icke på denna anmärkning, utan
sade: ”Nu, mylord, får ni afgöra och jag hoppas ni gör
oss i lag — bemöt honom så som han bemött oss, med
den största aktning och välvilja.”
”Kan ni väl förmoda annat?” genmälte lord B.; ”det
utgör icke blott min önskan, utan ock min fördel alt så
handla. Han kan föra oss öfver till Frankrike i natt, eller
hvart som helst. Har han icke fartyget i sitt våld?”
”Jo,” svarade Cecilia, ”men vi smickra oss med att
vi ha befälet. Skola vi kalla honom ned, pappa?”
”Ring efter Maddox. —• Hör, Maddox, säg åt Mr Pic-
kersgill, som är på däck, att jag önskar tala med honom
och gerna såge om han ville sliga ned i kajutan.”
”Hvem, mylord? Hvad för slag! Han?—”
”Ja, han,” svarade Cecilia, skrattande.
”Måste jag kalla honom mylord nu, fröken?”
”Ni kan göra efter behag, men kom ihåg, att han än-
nu är i besittning af fartyget,” svarade Cecilia.
”Då må det ske, med er herrlighets tillåtelse; det blir
säkraste utvägen.”
Smyghandlaren steg in i kajutan; damerna sprutto till
när han inträdde i sin grofva drägt, med bröstet öppet,
och sin lösa svarta halsduk. Han utgjorde idealet för en
hygglig sjöman.
”Ers herrlighet önskar meddela mig något?”
”Min herre, jag känner, att ni haft skäl till fiendskap
mot mig och att ni betett er skonsamt. Jag tackar er
för det hofsamma bemötandet mot fruntimren och försäkrar
att jag röner ledsnad för hvad som händl.”
”Mylord, jag är fullt belåten med det ni yttrat och li-
tar blott på, att ni framgent icke befattar er med en stac-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/de3kuttrar/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free