Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 FÖRSTA KAPITLET
»Han är verkligen bra feg», mumlade värden, i det han
gick fram till fArtagnan och genom detta smicker sökte
ställa sig in hos den stackars gossen, liksom fabelns
häger med sin snigel,
»Ja, mycket feg», sade d’Artagnan; »men hon var mycket
vacker.»
»Vilken hon?» frågade värden.
»Mylady !» framstötte d’Artagnan och förlorade för andra
gången sansen.
»Det är detsamma», tänkte värden, »jag mister två, men
jag har den här kvar, som jag är säker pa att få behålla åt-
minstone några dar. Det är alltid elva écus jag förtjänar.»
»Dessa elva écus utgjorde, som läsaren erinrar sig, just
den summa, som återstod i d’Artagnans börs.
Värden räknade på elva dagars sjukdom efter en écu
om dagen, men han hade gjort upp räkningen utan gästen!
Dagen därpå klockan fem på morgonen steg dMArtagnan
upp, gick själv ned i köket, begärde utom några andra in-
gredienser, till vilka vi icke fått förteckningen, vin, olja,
rosmarin, och med moderns recept i handen lagade han i
ordning åt sig en salva, med vilken han smorde sina många
blessyrer, lade själv på nya förband och ville icke ha någon
läkarhjälp. Tack vare utan tvivel de verksamma egenska-
perna hos zigenerskans läkemedel och kanske även tack
vare frånvaron av alla doktorer, var d’Artagnan på benen
samma afton och nästan alldeles botad dagen därpå.
Men när han skulle betala rosmarinen, oljan och vinet,
hans enda utgift för egen del, eftersom han fört absolut
diet, under det däremot den gula hästen, efter värdens ut-
sago åtminstone, hade ätit tre gånger mer än man med skäl
kunnat vänta av hans kroppsstorlek, fann dd’Artagnan i sin
ficka endast den lilla nötta sammetsbörsen och de elva écus
den innehöll, men det till herr de Tréville adresserade bre-
vet hade försvunnit.
Den unga mannen började att med ett stort tålamod söka
efter brevet, i det han väl tjugu gånger vände ut och in på
sina fickor och lommor, grävde och grävde om igen i sin
nattsäck, öppnade och tillslöt börsen. Men då han kommit
till den övertygelsen, att brevet var och förblev borta, fick
han sitt tredje anfall av raseri, som så när hade gjort en ny
förbrukning av vin och aromatisk olja behövlig; ty nä
man såg denna unga vildhjärna åter brusa upp och hota att
slå sönder allt, som fanns i huset, om man icke skaffade
reda på hans brev, hade värden redan fått fatt i ett jakt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
