Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 FÖRSTA KAPITLET
gens tjänst, tack vare denna rekommendation, och tyckte
sig utan att ljuga kunna ge detta något vågade svar.
»För tusan!» utbrast värden alldeles förtvivlad.
»Men det betyder ingenting», återtog d’Artagnan med
äkta gaskognisk storslagenhet, »pengarna voro ett intet ——
brevet var allt! Jag skulle hellre velat mista tusen pisto-
ler än förlora det!»
Han skulle icke riskerat mer genom att säga tjugutusen,
men en viss ungdomlig blygsamhet hejdade honom.
I detsamma gick ett ljus upp för värden, som var utom
sig över att han icke lyckades finna något.
»Brevet har inte förkommit’!» skrek han.
»Åh I» sade d’Artagnan.
»Nej, man har tagit det från er.»
»Tagit det! Vem har gjort det?»
»Den där adelsmannen, som reste i förrgår. Han gick
ned i köket, där er tröja låg. Han var ensam där. Jag
vill slå vad att det är han, som stulit det?»
»Tror ni det?» svarade dfArtagnan föga övertygad, ty
han kände bättre än någon annan detta brevs rent person-
liga betydelse och såg däri ingenting, som kunde reta rov-
lystnaden. Och faktiskt skulle ju ingen av de närvarande
resandena eller betjänterna kunnat ha någon nytta av att
äga det där papperet.
»Ni säger således», återtog d"Artagnan, »att ni misstän-
ker den där oförskämda adelsmannen?»
»Jag säger, att jag är säker på det», svarade värden.
»När jag talade om för honom, att ers nåd var herr de
Trévilles skyddsling och att ni till och med hade ett brev
till den ryktbara adelsmannen, såg han mycket orolig ut,
frågade var brevet fanns och gick strax därpå ned i köket,
där han visste att er tröja låg»
»Således har han bestulit mig», sade d’Artagnan. »Jag
skall klaga för herr de Tréville, och herr de Tréville kom-
mer att klaga för kungen.»
Därmed tog han majestätiskt upp två écus ur fickan,
gav dem åt värden, som med hatten i hand följde honom
till porten, och satte sig upp på sin gula häst, som utan
vidare äventyr bar honom till porten Saint-Antoine i Paris,
där han sålde den för tre écus, som var mycket bra be-
talt, i synnerhet som d’Artagnan hade ansträngt honom
svårt under den sista dagsresan. MHästhandlaren, åt vilken
d’Artagnan avstod hästen för dessa nio livres, dolde icke
heller för den unga mapnen, att om han betalade en så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
