Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERR DE TRÉVILLES VÄNTRUM 27
genom sin fanatism voro för Ludvig XIII vad hans s. k.
ordinarie voro för Henrik III och det skotska gardet för
Ludvig XI.
Kardinalen å sin sida ville i detta fall icke vara sämre
än konungen. När han såg, med vilken fruktansvärd elit-
kår Ludvig XIII omgav sig, ville denna andra eller, rättare
sagt, första konung av Frankrike ha sitt garde även han,
Han hade således sina musketörer, liksom Ludvig XIII
hade sina, och man såg dessa rivaliserande makter från
alla Frankrikes provinser och till och med från främman-
de länder draga till sig män ryktbara för sitt sätt att han-
tera värjan. Också hände det ofta, att Richelieu och
Ludvig XIII vid sina schackpartier om aftnarna råkade i
dispyt om sina tjänares förtjänster. Var och en prisade
de sinas mod och hållning, och allt under det de högt ut-
talade sig mot dueller och överfall, uppeggade de dem tyst
att slåss och kände verklig förtret eller omåttlig glädje
över de sinas nederlag eller seger. Så påstås åtminstone
1 memoarerna efter en man, som var med i några av
dessa nederlag och i många av segrarna.
Tréville hade uppfattat sin herres svaga sida, och det
var denna klokhet han hade att tacka för sin långvariga
och beständiga gunst hos en konung, som just icke gjort
sig känd för någon synnerlig trofasthet i sin vänskap.
Han lät sina trupper paradera för kardinal Armand Dup-
lessis med en gycklande min, så att hans eminens’ grå
mustascher reste sig av förargelse. Tréville förstod be-
undransvärt denna tids sätt att föra krig, då man levde
på sina landsmäns bekostnad, när man icke levde på fien-
dens; hans soldater utgjorde en legion av vilda satar, som
icke lydde någon annan än honom. Fullkomligt ogenerade
i sitt sätt att uppträda, livade av druvans safter, med
många skråmor, spridde konungens eller, rättare sagt, herr
de Trévilles musketörer sig på värdshusen, promenaderna,
de offentliga spelen, skreko och väsnades, snodde musta-
scherna och läto värjorna skramla och funno sitt största
nöje i att förarga kardinalens gardister, var helst de träf-
fade dem; de drogo blankt mitt på gatan under tusen
skämt, dödades ibland, men voro i så fall säkra att bli be-
gråtna och hämnade, dödade ofta och kunde då vara säkra
på att icke behöva multna i fängelset, så länge herr de
Tréville fanns där att reklamera dem. Också sjöngs herr
de Trévilles lov i alla tonarter av dessa män, som av-
gudade honom och, hur stora vildhjärnor de än voro, dar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
