Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUDIENSEN 7
hade dessa fördömda musketörer, dessa "vilda satar ——
han betonade dessa ord på ett ironiskt sätt, som förargade
mig ännu mera —— dessa ”storskrävlare och ”överdängare’,
tillade han och sneglade på mig med sina tigerkattsögon,
glömt sig kvar på ett värdshus vid Rue Férou, och en pa-
trull av hans garde —— jag trodde han skulle skratta mig
mitt i synen —— hade sett sig nödsakad att arrestera frid-
störarna. För fan, ni böra veta något om den saken, ni!
Arrestera musketörer! Ni voro med, neka inte till det,
man kände igen er, och kardinalen nämnde edra namn.
Men det är mitt fel, ja, mitt eget fel, eftersom det är
jag, som väljer mitt folk. Ni till exempel, Aramis —— vad
fan skulle ni begära soldatrocken för, när prästrocken
skulle passat er så bra? Och ni, Porthos, har ni ett sådant
där grant och guldsmyckat gehäng endast för att hanga en
harvärja i det? Och Athos, Athos! Var är han?»
»Herr kapten», svarade Aramis dystert, »han är sjuk,
mycket svårt sjuk.»
»Mycket svårt sjuk, säger ni? I vad för sjukdom då?»
»Man fruktar, att det är kopporna, herr kapten», svarade
Porthos, som också ville ha ett ord med i laget. »Högst
ledsamt, om så verkligen är förhällandet, eftersom det all-
deles säkert skulle komma att vanställa hans ansikte.»
»Kopporna! En skön historia, som ni där vill inbilla
mig, Porthos! Kopporna vid hans ålder! Osanning! ——
men sårad utan tvivel, kanske död. Å, om jag visste det!
Guds död, mina herrar musketörer, jag tillåter inte, ati
man besöker dåliga ställen, att man ställer till gräl på ga-
torna och drar värjan i gränderna! Jag vill med ett ord
inte, att man låter skratta ut sig av kardinalens gardister,
som äro tappert folk, lugna, laglydiga, som aldrig utsätta
sig för att bli arresterade och som för resten inte skulle
låta arrestera sig, de! —— det är jag säker på. De skulle
hellre dö på platsen än vika ett enda steg. Att dra sig ur
spelet, packa sig i väg, ta till benen, det kan passa kungens
musketörer, det!»
Porthos och Aramis skälvde av raseri, De skulle gärna
velat strypa herr de Tréville, om de icke känt, att under
allt detta låg han stora kärlek till sina musketörer och att
det var den, som kom honom att tala på detta sätt. De
stampade med foten på mattan, de beto läpparna blodiga
och kramade med all sin styrka värjfästena. Därute hade
man, som vi redan berättat, hört ropas på Athos, Porthos
och Aramis och gissat av herr de Trévilles ton, att han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
