Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUDIENSEN 45
Som man ser, lade PArtagnan herr de Trévilles namn till
de två andra; men han ansåg, att den lilla ändringen icke
skulle skämma bort hans sak.
»Jag har således den största vördnad för kardinalen»,
fortfor han, »och den djupaste aktning för hans handlingar.
Så mycket bättre för mig, herr kapten, om ni, som ni säger,
talat öppet med mig, ty då gör ni mig den äran att värdera
likheten i vår smak ; men har ni hyst något misstroende till
mig, ganska naturligt för resten, då inser jag, att jag ska-
dat mig genom att säga sanningen. Så mycket värre då,
men ni skall inte kunna neka mig er aktning, och den skat-
tar jag högre än något annat här i världen.»
Herr de Tréville blev i högsta grad förvånad. Så myc-
ken skarpsinnighet och så mycken uppriktighet väckte hans
beundran men gjorde icke alldeles slut på hans misstankar;
ju mera denna unga man visade sig överlägsen sina jämn-
åriga, desto mera kunde Tréville frukta, att han misstog
sig. Icke desto mindre tryckte han dd’Artagnans hand och
svarade:
»Ni är en hederlig ung man, men för ögonblicket kan jag
inte göra mer för er än vad jag erbjöd för en stund sedan.
Mitt hus står alltid öppet för er. Längre fram, då ni nu
kan få tala med mig när som helst och alltså begagna varje
tillfälle, som yppar sig, hoppas jag, att ni skall vinna vad
ni önskar.»
»Det vill säga, herr kapten», sade VPArtagnan, »att ni vän-
tar tills jag gjort mig förtjänt därav. Nåväl, var lugn»,
tillade han med gaskognarens vanliga frimodighet, »ni skall
inte behöva vänta länge.»
Och han bugade sig för att draga sig tillbaka, som om
det övriga nu endast var hans affär.
»Men vänta då!» sade herr de Tréville; »jag lovade er
ju ett brev till akademiens direktör. Är ni för stolt att ta
emot det, min unga herre?»
Nej, herr kapten!» svarade fPArtagnan; »och jag an-
svarar för att det inte skall gå med det som med det andra.
Jag skall gömma det så väl, att det skall komma till sin
adress, det svär jag —— och ve den, som skulle försöka att
ta det ifrån mig!»
Herr de Tréville log åt detta skryt, och lämnande sin
unga landsman kvar i fönstersmygen, där de samtalat, gick
han och slog sig ned vid ett bord för att skriva det utlovade
rekommendationsbrevet. Under tiden och i brist på annan
sysselsättning började d’Artagnan trumma en marsch på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
