Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATHOS’ AXEL, PORTHOS’ GEHÄNG OCH ARAMIS NÄSDUK 47
»För fan», svarade d’Artagnan och kände igen Athos,
som efter att ha blivit förbunden av doktorn, nu skulle gå
hem, »jag gjorde det inte med flit, och därför sa jag ”ur-
säkta”! Det kan vara nog, tycker jag. Jag upprepar där-
för —— och den här gången tycker jag på min ära, att det
kan vara mer än nog —— att jag har bråttom, mycket brått-
om, Slapp mig därför, jag ber, och låt mig gå och sköta
mina affärer.»
»Min herre», sade Athos, i det han släppte honom, »ni är
inte artig, man märker, att ni kommer långt bort ifrån.»
D’Artagnan hade redan tagit några trappsteg, då Athos’
yttrande kom honom att tvärstanna.
»Vad fan säger ni?» sade han; »jag må komma aldrig så
långt bort ifrån, så behöver ni inte ge mig några lektioner
i artighet, det skall jag tala om för er !»
»Kanske det ändå!» svarade Athos.
»Å, om jag inte hade så bråttom och sprunge efter en
person !» utbrast d/Artagnan.
»Hör på, herr bråttom, mig kan ni träffa utan att behöva
springa, förstår ni?»
»Var då, om ni tillåter?»
»I närheten av Carmes-Deschaux.»
»Hur dags?»
»Vid tolvtiden»
»Vid tolvtiden! Det är bra, jag skall infinna mig.»
»Försök att inte låta mig vänta, ty en kvart över tolv skär
jag öronen av er i språnget.»
»Det är bra», skrek PArtagnan till honom, »tio minuter
före tolv skall jag vara där!»
Därmed satte han i väg som om själva hin varit efter
honom, i förhoppning att ännu kunna träffa på sin okände,
vars sakta gång icke kunde ha avlägsnat honom särdeles
långt.
Men i porten till gatan stod Porthos och talade med en
herre vid gardet. Mellan de båda samtalande fanns det all-
deles lagom plats för en person att slippa fram. Så beräk-
nade åtminstone d’Artagnan och rusade på för att som en
pil kila mellan dem. Men just som han skulle igenom, tog
vinden Porthos” långa kappa och PArtagnan rusade rätt in
i kappvecken. Förmodligen hade Porthos sina skäl att icke
övergiva denna väsentliga beståndsdel av sin dräkt, ty i
stället för att släppa kappfliken, som han höll i, drog han
den åt sig ännu mera, så att d’Artagnan snärjde in sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
