Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATHOS’ AXEL, PORTHOS’ GEHÄNG OCH ARAMIS’ NÄSDUK 5I
denne gjorde för att hålla den kvar där, och sade, i det han
räckte honom den:
»Här är en näsduk, som ni nog inte gärna skulle vilja
förlora.»
Näsduken var verkligen rikt broderad och bar en krona
och ett adligt vapen i ena hörnet. Aramis rodnade starkt
och snarare ryckte än tog näsduken ur gaskognarens hand.
»Ähå ’!» utbrast en av gardesmännen ; »vill du ännu påstå,
min tystlåtna Aramis, att du stött dig med fru de Bois-
Tracy, när denna älskvärda dam har den artigheten att låna
dig sina näsdukar.»
Aramis kastade på d’Artagnan en av dessa blickar, som
låta en man förstå, att han skaffat sig en dödsfiende ; därpå
återtog han sin milda min och svarade:
»Ett misstag, mina herrar, den här näsduken tillhör inte
mig, och jag förstår inte, varför den här herrn fått den
fantasien att hellre lämna den till mig än till någon av er,
Det bästa beviset på vad Jag säger, är att jag har min egen
i fickan.»
Därmed tog han upp sin egen näsduk, även den högst ele-
gant och av fin batist, ehuru batist var dyr på den tiden,
men en näsduk utan broderi och utan vapen och endast
prydd med sin ägares monogram.
Den gången sade d’Artagnan inte ett ord, han insåg, att
han begått en bock; men Aramis vänner läto icke övertyga
sig av hans nekande, och en av dem vände sig till den unga
musketören med tillgjort allvar:
»Om det vore så som du påstår, min kära Aramis, skulle
jag vara tvungen att avfordra dig näsduken, ty, som du
vet, är Bois-Tracy en av mina intima vänner, och jag tyc-
ker inte om, att man gör troféer av hans hustrus tillhörig-
heter.»
Din begäran är illa uttryckt», svarade Aramis, »»och on
jag än skulle erkänna den berättigad i sak, skulle jag ändå
säga nej på grund av formen.»
»Ett faktum är», framkastade d’Artagnan helt besked-
ligt, »att jag inte sett näsduken falla ur herr Aramis” ficka.
Fan höll foten på den, det är hela saken —— och eftersom
han höll foten på den, tog jag för givet, att det var hans.»
»Och det misstog ni er i, min bästa herre», svarade Ara-
mis kallt och mycket litet känslig för detta försök att repa-
rera saken.
Vändande sig till den av gardesofficerarna, som förklarat
sig vara Bois-Tracys vän, fortfor han därpå:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
