Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNGENS MUSKETÖRER OCH KARDINALENS GARDISTER 55
Dessutom fanns hos d’Artagnan en skatt av orubblig be-
slutsamhet, som ännu mera stärktes av hans fars råd, vars
huvudinnehåll var att »icke tåla någonting annat än av ko-
nungen, kardinalen och herr de Tréville», Han flög således
snarare än gick till Klostret Carmes Déchaussés (Barfota-
karmeliterna) eller snarare Carmes Deschaux, som det kal-
lades på den tiden, ett slags byggnad utan fönster, omgiven
av några torra ängar, utgörande en filial till Pré-aux-Clercs
och som vanligen begagnades till mötesplats av duellanter,
som icke hade någon tid att förlora.
När d’Artagnan fick syn på den lilla öppna platsen, som
utbredde sig nedanför klostret, hade Athos endast väntat på
honom fem minuter, och klockan slog tolv. Han visade sig
således vara själva punktligheten, och den mest nogräknade
i fråga om dueller skulle icke haft något att anmärka.
Athos, som fortfarande plågades svårt av sin blessyr,
ehuru den blivit förbunden på nytt av herr de Trévilles
läkare, hade slagit sig ned på en avvisare och väntade på sin
motståndare med denna lugna hållning och värdiga uppsyn,
som aldrig övergåvo honom. Vid d"Artagnans ankomst steg
han upp och tog artigt några steg mot honom. Denne å sin
sida nalkades sin motståndare med hatten i handen och ply-
men släpande ända ned på marken.
»Jag har underrättat ett par av mina vänner», sade Athos,
»som komma att bli mina sekundanter, men de ha inte kom-
mit ännu. Det förvånar mig en smula, ty det hör inte till
deras vanor att låta vänta på sig.»
»Jag för min del har inga sekundanter», svarade PArtag-
nan, »ty som jag först i går kom till Paris känner jag ingen
människa mer än herr de Tréville, till vilken jag blivit re-
kommenderad av min far, som har den äran att vara en av
hans gamla vänner.»
Athos tänkte efter ett ögonblick.»
»Ni känner ingen annan än herr de Tréville, säger ni?»
sade han.
»Nej, ingen annan.»
»Ja, men då», fortfor Athos, talande halvt till sig själv och
halvt till VArtagnan, »men då kommer ju jag, om jag dödar
er, att stå där som en simpel slagskämpe, som på ett lumpet
sätt begagnat mig av mina fördelar.»
»Ingalunda», svarade d"Artagnan med en bugning, som
icke saknade värdighet, »eftersom ni gör mig den äran att
korsa er värja med min trots en blessyr, som bör besvära er
mycket.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
