Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 SJÄTTE KAPITLET
»men olyckligtvis har jag ont om tid, då jag har ett möte
precis klockan tolv. I gard därför, i gard!»
Bernajoux var icke den som lät säga sig en sådan upp-
maning två gånger. I samma ögonblick blixtrade värjan i
hans hand och han kastade sig över sin motståndare, som
han på grund av dennes stora ungdom trodde sig kunna
skrämma.
Men d”Artagnan hade dagen förut gjort sin lärospån, och
ännu i segertagen och uppfylld av glädje och stolthet över
den stora ynnest, som väntade honom, var han fast besluten
att icke vika ett steg; ocksa voro de båda klingorna bundna
ända till fästet, och som d”Artagnan höll sig stadigt på sin
plats, var det motståndaren, som måste taga ett steg till-
baka. Men d’Artagnan begagnade sig av tillfället, då vid
denna rörelse Bernajoux” klinga kom ur linjen, degagerade,
föll ut och träffade motståndaren i axeln. Genast tog d’Ar-
tagnan i sin tur ett steg tillbaka och höjde värjan; men
Bernajoux ropade, att det var ingenting, och i det han blint
föll ut sårade han sig själv på d’Artagnans värja. Men då
han icke föll och icke förklarade sig besegrad, utan endast
parerande vek tillbaka mot herr de La Trémouilles palats,
där en släkting till honom hade anställning, trängde T’Ar-
tagnan, utan en aning om hur svår den sista blessyren var,
som motståndaren fått, häftigt in på honom och skulle för-
modligen ha gjort slut på honom med en tredje stöt; men
bullret av striden hördes ända upp till bollspelarna, och två
av Bernajoux” vänner, som hört honom växla några ord
med d’Artagnan och därpå sett honom avlägsna sig, kommo
nu springande med värjan i hand och kastade sig över segra-
ren. Men snart kommo även Athos, Porthos och Aramis ru-
sande och tvungo de båda gardisterna, i samma ögonblick de
angrepo deras unga kamrat, att vända sig om. Samtidigt föll
Bernajoux, och som gardisterna endast voro två mot fyra,
började de ropa:
»Hitåt, hotell de La Trémouille!»
Vid detta rop kom allt vad liv och anda hade ut ur huset
och kastade sig över de fyra kamraterna, som å sin sida
började ropa:
»Hitåt, musketörer !»
Detta rop åtlyddes vanligtvis, ty man visste, att muske-
törerna voro fientligt sinnade mot kardinalen och man höll
dem räkning för att de hatade honom. Också togo gardi-
sterna vid de kompanier, som icke tillhörde »Röde hertigen»,
såsom Aramis kallat honom, merendels parti för konungens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
