Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 SJÄTTE KAPITLET
hans räkning. Hans majestät förklarade först, att han inte
skulle gå, men sedan kunde han inte motstå det nöje denna
jakt utlovade, och efter middagen for han.»
»Och har konungen träffat kardinalen?» frågade herr de
Tréville.
»Det är mycket troligt», svarade kammartjänaren, »»ty
jag såg i morse hans eminens” vagn förspänd, och då jag
frågade, vart han skulle fara, svarade man: till Saint Ger-
main.»
»Vi äro förekomna», sade herr de Tréville. »»Mina herrar,
jag träffar konungen i afton, men jag råder inte er att ut-
sätta er för det vågspelet.»
Anmärkningen var mycket förståndig och kom framför
allt från en man, som kände konungen för väl, för att de
fyra unga männen skulle göra några invändningar. Herr
de Tréville rådde dem således att bege sig var och en hem till
sig och avvakta vidare underrättelser från honom.
När herr de Tréville kom hem, tänkte han på, att han
borde skydda sig genom att bli den, som först anförde
formliga klagomål. Han skickade en av sina betjänter till
berr de La Trémouille med ett brev, vari han bad bonom
att från sitt hotell låta föra bort kardinalens sårade gardist
och att förehålla sitt folk deras djärva tilltag att rycka ut
mot musketörerna. Men herr de La Trémouille, som redan
var förberedd av sin stallmästare, vars släkting Bernajoux
var, lät svara honom, att det varken var herr de Tréville
eller hans musketörer, som hade att beklaga sig, utan
tvärtom han själv, vars folk blivit överfallet av musketö-
rerna, som till och med hade velat tända eld på hans palats.
Och som ordbytet mellan dessa båda höga herrar kunde ha
kommit att vara länge, då var och en naturligtvis envist
höll fast vid sin åsikt, hittade herr de Tréville på ett medel
att få ett hastigt slut på saken, nämligen att själv söka upp
berr de La Trémouille.
Han begav sig således genast till dennes palats och lät
anmäla sig. De båda herrarna hälsade artigt på varandra,
ty om det än icke rådde någon ovänskap mellan dem, så
buro de likväl aktning för varandra. Båda voro män med
hjärta och heder, och emedan herr de La Trémouille, som
var protestant, och sällan träffade konungen, icke tillhörde
något parti, hade han i allmänhet icke i sina sociala förbin-
delser några förutfattade ofördelaktiga tankar om folk.
Denna gång var hans mottagande, om än artigt, dock kal-
lare än vanligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
