Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 SJÄTTE KAPITLET
»Och ers majestät ger mig sitt ord på att inte tala med
någon mellan herr de La Trémouille och mig?»
»Inte med någon, på min adelsmannaära !»
»I morgon således, sire.»
»l morgon.»
»Vid vilken tid behagar ers majestät?»
»När ni själv vill»
»Men jag är rädd för, om jag kommer för tidigt, att
jag väcker ers majestät.»
»Väcker mig Tror ni att jag sover? Jag sover aldrig
mera, herr de Tréville, jag drömmer någon gång, det är
allt. Kom därför så tidigt ni vill —— klockan sju —— men
tag er i akt, om edra musketörer äro skyldiga!»
»Om de äro skyldiga, sire, överlämnar jag dem i ers ma-
jestäts händer för att förfoga över dem efter ers majestäts
eget gottycke. Är det annars något ers majestät befaller
—— jag är beredd att lyda.»
»Nej, herr de Tréville. Och det är inte utan skäl man
kallar mig Ludvig den rättvise. I morgon således, i mor-
gon !»
»Och må Gud beskydda konungen till dess!»
Hur litet än konungen sov, sov herr de Tréville ännu
sämre; han hade redan på aftonen låtit tillsäga sina tre
musketörer och deras kamrat att infinna sig hos honom
klockan halv sju på morgonen. Han tog dem med sig, utan
att säga dem något bestämt, utan att lova dem något, och
dolde icke för dem, att konungens nåd eller onåd för dem
och till och med för honom själv hängde på ett hår.
När de kommo fram till lilla trappan. bad han dem
vänta. Om konungen fortfarande var uppretad mot dem,
skulle de gå sin väg, utan att någon såg dem; samtyckte
däremot konungen att ta emot dem, behövde man ju endast
låta ropa på dem.
Då herr de Tréville kom in i konungens enskilda vänt-
rum, träffade han La Chesnaye, som upplyste honom om, att
man icke träffat hertig de La Trémouille hemma på afto-
nen, att han hade kommit alldeles nyss och nu var inne hos
konungen.
Denna omständighet gladde mycket herr de Tréville,
säker som han nu var på att ingen främmande ingivelse
kunde smyga sig mellan herr de La Trémouilles vittnesmål
och honom själv.
Och tio minuter hade knappt gått, förrän dörren till
konungens kabinett öppnades och herr de Tréville såg her-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
