Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS MAJESTÄT KONUNG LUDVIG DEN TRETTONDE 81
dem till mig. Och nu, unga man, handen på hjärtat, och
låt mig höra, hur allt det där gick till.»
D’Artagnan berättade äventyret fran gårdagen i alla dess
detaljer, huru han, som icke kunnat sova av glädje över
att få bli mottagen av hans majestät konungen, kommit till
sina vänner tre timmar före audienstiden, huru de gått till-
sammans till bollhuset och huru han, för att han ville akta
sig att få en boll i ansiktet, blivit hånad av Bernajoux, som
höll på att fa betala det skämtet med förlusten av sitt liv och
herr de La Trémouille, som inte hade med saken att skaffa,
med förlusten av sitt palats.
»Det är bra det där», mumlade konungen, »alldeles så
som hertigen beskrivit det för mig. Stackars kardinal! Sju
man på tva dar, och det bland hans mest omtyckta till på
köpet. Men nu kan det vara nog, mina herrar, hör ni det!
Ni ha tagit er revansch för Rue Férou, och litet till ända,
nu få ni vara nöjda.»
»Om ers majestät är det», sade Tréville, »så äro vi det.»
»Ja, jag är det», sade konungen och tog en handfull
guldmynt ur La Chesnayes hand och lade dem i d’Artag-
nans med orden: »»Se här ett bevis på min belatenhet !»
På den tiden var man alls inte sa stolt i dylika fall som
det är på modet att vara det nu. En adelsman kunde da taga
emot en gyllene handtryckning av konungen utan att det
allra minsta finna sig förödmjukad. D’Artagnan stoppade
således de fyrtio pistolerna i fickan utan allt krus, han
tackade tvärtom hans majestät på det varmaste.
»Så där ja», sade konungen och såg på sin pendyl, »nu
är klockan halv nio och nu få ni ga, ty jag väntar som sagt
besök klockan nio. Tack för er tillgivenhet, mina herrar!
Jag kan ju räkna pa den, inte sant?»
»Åh, sire!» utropade de fyra kamraterna på en gang, »vi
äro färdiga att låta hugga oss i stycken för ers majeståt!»
»Det är bra, det är bra! Men håll er hela, det år båttre
och då gagna ni mig mera. Hör pa, Tréville», tillade ko-
nungen halvhögt, medan de andra drogo sig tillbaka, »som
ni inte har någon plats ledig bland edra musketörer och vi
dessutom förordnat, att man först skall genomgå sin laro-
tid i en annan kar, så laga att den unga mannen blir ar
ställd vid herr Desessarts’, er svågers, gardeskompani. Vid
gud, Tréville, jag gläder mig på förhand åt kardinalens
min! Han blir ursinnig, men det bryr jag mig inte om,
jag är i min goda rätt.»
Och konungen vinkade nådigt med handen åt Tréville,
6 U De tre musketörerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
