Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 SJUNDE KAPITLET
full våning vid Rue du Vieux-Colombier. Varje gång han
i sällskap med någon vän passerade förbi sina fönster, i ett
av vilka Mousqueton alltid uppehöll sig i stort livré, lyfte
Porthos upp huvud och hand och sade: »Där ser du min
våning !» Men aldrig träffade man honom hemma, aldrig
bad han någon komrma med upp och ingen kunde bilda sig
en föreställning om, vilka dyrbarheter detta till utseendet
så praktfulla hem i verkligheten kunde innehålla.
Vad Aramis beträffar, så bodde han i en liten våning be-
stående av en budoar, en matsal och en sängkammare, vil-
ken sistnämnda, belägen liksom de andra rummen i botten-
våningen, vette åt en liten lummig, grön och skuggrik
trådgård, ogenomtränglig för grannarnas blickar.
Hur d Artagnan bodde, veta vi redan, liksom vi även
gjort bekantskap med hans betjänt, mäster Planchet.
D’Artagnan, som av naturen var mycket nyfiken, liksom
för övrigt alla med sinne för intriger, bemödade sig på allt
sätt att få veta, vilka Athos, Porthos och Aramis i verk-
ligheten voro, ty under dessa sina antagna namn dolde
var och en av de unga männen ett adligt namn, i främsta
rummet Athos, som man på en mils avstånd kunde se var
en förnäm man av hög börd. Han vände sig alltså till
Porthos för att få upplysningar om Athos och Aramis och
till Aramis för att lära känna Porthos.
Olyckligtvis visste Porthos själv icke något annat om
sin tystlåtne kamrat Athos? liv, än vad som möjligen kun-
nat dunsta ut därom. Det påstods, att han varit mycket
olycklig i sina hjärteaffärer och att ett grymt svek hade
för alltid förgiftat den ridderliga ädlingens liv. Vari be-
stod detta svek? Det visste ingen.
Porthos då? Med undantag av hans rätta namn, som
herr de Tréville ensam kände till, liksom även hans två
kamraters, var det lätt att lära känna hans verkliga liv.
Fåfäng och pratsjuk som han var, kunde man se tvärs ige-
nom honom som genom ett glas. Det enda, som kunnat
föra forskaren på villospår, hade varit om han trott allt det
goda och vackra, som Porthos sade om sig själv.
Vad beträffar Aramis, så var han, trots sin min av att
icke ha några hemligheter alls, alldeles fullproppad med
sådana, svarade mycket litet på de frågor, som man gjorde
honom om andra, och undvek dem, som rörde honom själv.
Då d’Artagnan en dag gav honom en mängd frågor om
Porthos och fått upplysningar om det gängse ryktet angå-
ende musketörens framgång hos en furstinna, ville han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
