Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUSKETÖRERNAS HUSLIGA LIV 89
slyngeln, Porthos ville, att han först skulle ha ett kok
stryk, men Aramis förfäktade den åsikten, att en husbonde
aldrig skulle lyssna till annat än det beröm man slösade
på honom.
»Det där är lätt att säga», invände PArtagnan, »för dig,
Athos, som aldrig säger ett ord till Grimaud, förbjuder
honom att tala och följaktligen aldrig har något obehag-
ligt ordbyte med honom, för dig, Porthos, som för stort
hus och är en halvgud för din betjänt Mousqueton, och
slutligen även för dig, Aramis, som alltid sysslar med dina
teologiska studier och inger din betjänt Bazin, en mild och
religiös man, den djupaste vördnad; men jag, som är utan
någon betryggad ställning och utan resurser, jag som inte
är musketör, inte ens fast anställd vid gardet, vad skall
jag göra för att inge Planchet tillgivenhet, fruktan eller
respekt?»
»Saken är allvarlig», svarade de tre vännerna, »det är
en huslig angelägenhet. Det är med betjänterna som med
hustrurna, man måste genast från början ställa dem på
den fot man vill ha dem. Tundera därför ut något.»
D’Artagnan funderade och beslöt sig för att tillsvidare
piska upp Planchet, vilket även skedde med gaskognarens
vanliga samvetsgrannhet. Sedan han grundligt pryglat
honom, förbjöd han honom att utan hans tillåtelse lämna
sin tjänst; »ty», tillade han, »det är inte möjligt annat än
att framtiden kommer att göra mig rättvisa, jag väntar
ovillkorligen bättre tider. Din lycka är således gjord, om
du stannar hos mig, och jag är alldeles för god husbonde
för att låta dig gå miste om den genom att ge dig det av-
sked du begär.»
Detta sätt att gå tillväga ingav musketörerna en mycket
hög tanke om d’Artagnans klokhet. Planchet själv intogs
av beundran och talade icke mera om att gå sin väg.
De fyra unga männens liv hade blivit gemensamt, D’Ar-
tagnan, som icke hade några vanor, därför att han kom
från landsorten direkt in i en för honom alldeles ny värld,
antog genast sina vänners levnadssätt.
Man steg upp vid åttatiden på vintern och klockan sex
under sommaren och begav sig därpå till herr de Tréville
för att få lösen och mottaga befallningar för dagen. Ehuru
d’Artagnan icke var musketör, kunde han likväl sägas göra
tjänst som sådan med den största punktlighet: han var all-
tid på vakt, emedan han alltid sällskapade med den av sina
tre vänner, som hade vaktgöring. Man kände honom väl i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
