Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 NIONDE KAPITLET
inte han oss, så få vi nog tillräcklig betalning på annat
håll.»
I detta ögonblick hördes bullret av hastiga steg i trappan,
dörren slogs upp häftigt, och den olyckliga krämaren kom
inrusande i rummet, där rådplägningen hölls.
»O, mina herrar», skrek han, »rädda mig för guds skull!
Det är fyra karlar därnere, som vilja arrestera mig, rädda
mig, rädda mig!»
Porthos och Aramis stego upp.
»Ett ögonblick ’!» utropade d’Årtagnan och gav dem en
vink att sticka sina halvdragna värjor i skidan. »»Det är
inte mod, som behövs här, utan klokhet.»
»Mens, utropade Porthos, »vi skall väl inte låta...»
»Du skall låta PArtagnan hållass, sade Athos, »han är,
jag upprepar det, det bästa huvudet bland oss, och jag för
min del förklarar, att jag lyder honom. Gör vad du finner
för gott, VArtagnan.»»
I samma ögonblick visade sig de fyra rättstjänarna i
dörren till ytterrummet, men då de sågo fyra musketörer
stående där med värja vid sidan, tvekade de att gå längre.
»Stig in, imnina herrar, stig in!s ropade VArtagnan. »»Ni
äro här i mitt hem, och vi äro alla trogna tjänare till ko-
nungen och herr kardinalen.»
»Således, mina herrar, sätta ni er inte emot, att vi verk-
ställa de order vi fått?» frågade den, som tycktes vara
truppens anförare.
»Tvärtom, mina herrar, vi ska till och med ge er hand-
räckning, om så behövs.»
»Men vad är det han säger?» mumlade Portbhos.
»Du är ett nöt», sade Athos, »tyst bara!»
»Men ni lovade mig ju...» sadé den stackars krämaren
helt sakta.
»Vi kunna endast rädda er, om vi förbli på fri fot», sva-
rade hastigt och sakta J’Artagnan, »och göra vi min av att
försvara er, arresterar man ju oss med er.»
»Ja, men jag tycker i alla fall...»
»Kom in, mina herrar, kom in!y sade d’Artagnan högt;
»Jag har inte någon orsak att ta den här herrn i försvar. Jag
har i dag sett honom för första gången —— ocb av vilken an-
ledning sedan! Han kan själv tala om det —— för att kräva
mig på hyran. Är det inte sant, herr Bonacieux? Svara!»
»Det är rena sanningen», skrek krämaren, »men herrn här
talar inte om för er...»
»Håll tyst om mig, håll tyst om mina vänner och i syn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
