Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAKARNA BONACIEUX 181
visan hör icke till de tre saker, om vilka konung Salomo
säger, att de icke lämna minsta spår efter sig. Vad pigan
beträffar, så hade hon tagit till flykten, då hennes husbonde
arresterades; förskräckelsen hade till den grad fått makt
med den stackars flickan, att hon i ett sträck gått från
Paris till Bourgogne, hennes födelseprovins.
Den värda krämaren hade, genast han var hemma igen,
låtit underrätta sin hustru om sin lyckliga återkomst, och
hans hustru hade svarat med att lyckönska honom till hans
befrielse och säga honom, att så fort hon kunde få ett ögon-
blicks ledighet, skulle hon genast komma och hälsa på
honom.
Detta ögonblick lät vänta på sig fem dagar, vilket un-
der vanliga förhållanden skulle synts herr Bonacieux en
tämligen lång väntan; men han hade i det besök, som han
gjort hos kardinalen, och i de besök, som Rochefort gjort
honom, fått ett vidsträckt ämne för funderingar, och som
man vet, går tiden aldrig fortare, än då man sitter och fun-
derar på något.
Och det så mycket mera som herr Bonacieux” funderin-
gar voro idel rosenfärgade. Rochefort kallade honom sin
vän, sin kära Bonacieux och upphörde icke att försäkra
honom, att kardinalen satte det största värde på honom.
Krämaren såg sig redan på god väg att vinna utmärkelser
och en lysande bana.
Även fru Bonacieux hade haft sina funderingar, men,
det måste medgivas, allt annat än ärelystna; mot hennes
vilja hade hennes tankar oupphörligt återvänt till den
vackra unga mannen, som var så tapper och syntes så
förälskad. Gift vid aderton års ålder med herr Bonacieux
och ständigt levande bland hans vänner, som just icke voro
skapade att ingiva några ömmare känslor, i synnerhet
icke hos en ung kvinna med ett hjärta vida mera upphöjt
än hennes samhällsställning, hade fru Bonacieux förblivit
känslolös för vanliga simpla förförelsekonster; men adel-
skapet gjorde i synnerhet på denna tid stort intryck på
borgarklassen, och d’Artagnan var adelsman; dessutom
bar han gardesuniform, som efter musketöruniformen var
den av damerna mest beundrade. Han var, vi upprepa
det, ung, äventyrslysten ; han talade om könet som en man
som älskar och längtar att bli älskad, allt egenskaper som
mer än väl kunde förvrida ett tjugutreårigt huvud, och fru
Bonacieux hade just uppnått denna livets lyckligaste ålder.
Ehuru de båda makarna icke sett varandra på över åtta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
