Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 TJUGUSJÄTTE KAPITLET
Och han lät sin häpna blick gå från den ena till den andra
av de tre personer han hade framför sig.
»Nu», fortfor Aramis, i det han i sin länstol intog
samma behagfulla ställning, som om han suttit i en vacker
kvinnas budoar, och med välbehag betraktade sin hand. vit
och mjuk och gropig som en fruntimmershand och som han
höll upp i luften för att få blodet att rinna ned, »skulle,
som du redan hört, d’Artagnan, herr priorn vilja, att min
disputation blev dogmatisk, då jag däremot skulle vilja ha
den mera idealisk. Och det är därför herr priorn föresla-
git mig ett ämne, som ännu aldrig blivit behandlat och i vil-
ket det finns stoff till utmärkta utläggningar ; detta ämne är:
»Utraque mamus in benedicendo clericis inferioribus neces-
saria est.»
D’Artagnan, vars kunskap i latinet vi redan känna, rörde
icke en min vid detta citat, lika litet som han gjorde det vid
herr de Trévilles latinska citat i anledning av de presenter
han trodde d’Artagnan ha mottagit av hertigen av Buc-
kingham.
»Detta betyder», sade Aramis för att underlätta saken
för honom: ”båda händerna äro nödvändiga för det lägre
prästerskapet, när det utdelar välsignelsen’.»
»Ett beundransvärt ämne!» utropade jesuiten,
»Beundransvärt och dogmatiskt!» bestyrkte kyrkoherden,
som var ungefär lika styv i latin som d’Artagnan och noga
hörde på jesuiten för att kunna hålla jämna steg med honom
och upprepa hans ord som ett eko.
D’Artagnan å sin sida förblev alldeles oberörd av de båda
svartrockarnas entusiasm.
»Ja, beundransvärt, prorsus admirabile !» fortfor Aramis,
»men som fordrar ett ingående studium av kyrkofäderna och
skriften. Men nu har jag tillstått för dessa lärda kyrkans
män, och detta i all ödmjukhet, att mina vaktgöringar och
konungens tjänst kommit mig att i någon mån försumma
mina studier. Jag skulle därför finna mig mera obesvärad,
facilius natans, i ett ämne av mitt eget val, som för dessa
svåra teologiska frågor vore vad moralen är för metafysi-
ken i filosofien.»
D’Artagnan hade förskräckligt ledsamt, kyrkoherden
likaså.
»Låt höra inledningen — exordium!» utropade jesuiten.
»Ja, exordium!» instämde kyrkoherden för att ha något
att säga.
»Quemadmodum inter celorum immensitatem.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
