Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 TJUGUSJUNDE KAPITLET
»Ack nej, ers nåd, vi voro inte allesammans i komplott,
som ni snart skall få höra. Er herr vän — förlåt att jag
inte nämner honom vid det högt ärade namn han utan tvi-
vel bär, men vi känna det inte — försatte med två pistol-
skott två man ur stridbart skick och drog sig sedan tillbaka
försvarande sig med sin värja, varvid han stympade ännu
en av mitt folk och bedövade mig med ett slag med flata
klingan i huvudet.»
»Men sluta då, bödel!» utbrast d’Artagnan. »Athos, hur
gick det med Athos?»
»Då han drog sig tillbaka, som jag redan sagt ers nåd,
fann han källardörren alldeles bakom sig, och som dörren
stod öppen, ryckte han till sig nyckeln och stängde igen om
sig innanför. Som man var säker på att få tag i honom där,
lät man honom vara i fred.»
»Ja», sade d’Artagnan, »man ville inte direkt döda honom,
man nöjde sig med att göra honom till fånge.»
»Rättvise Gud, göra honom till fånge, nådig herre? Det
var han själv, som gjorde sig till fånge, det svär jag er,
dock först sedan han gjort ett ordentligt arbete: en man
dödad på fläcken, två andra svårt sårade. Den döde och
de båda sårade fördes bort av sina kamrater, och inte ett
ord har jag sedan hört varken om den ene eller andre.
När jag själv kommit till sans igen, gick jag och sökte upp
guvernören, talade om för honom allt vad som hänt och
frågade, vad jag skulle göra med fången. Men herr guver-
nören såg ut som han fallit från skyarna, han svarade mig,
att han var fullkomligt okunnig om allt detta, att de befall-
ningar jag fått alls inte utgått från honom, och att om jag
lät undfalla mig minsta ord till någon levande själ, att han
haft något med det där galna uppträdet att skaffa, så skulle
han låta hänga mig. Det ser ut som om jag misstagit mig,
ers nåd, som om jag låtit dem anhålla orätt person och att
den, som borde ha blivit fasttagen, hade kommit undan.»
»Men Athos?» utropade d’Artagnan, vars otålighet ökades
av den likgiltighet myndigheterna visade för saken. »Athos,
vad har det blivit av honom?»
»Som jag var angelägen att gottgöra min orättvisa mot
fången», återtog värdshusvärden, »skyndade jag till källaren
för att återge honom friheten. Ack, herre, det var inte
längre en människa, det var en djävul! När jag sa’ honom,
att han var fri, förklarade han, att det var en snara, som
man lade ut för honom, och att innan han ginge ut ur käl-
laren, ville han ställa upp sina villkor. Jag sa’ honom helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
