Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATHOS’ HUSTRU 77
»Och glöm inte», sade d’Artagnan, »att ta upp fyra butel-
jer av samma sort åt de båda engelsmännen.»
»Och nu, medan vi vänta på vinet», sade Athos, »så be-
rätta mig, d’Artagnan, vad som blivit av de andra. Låt
höra !»
D’Artagnan berättade, hur han hade funnit Porthos i
sängen, med ett vrickat knä, och Aramis vid ett bord, mellan
två teologer. Just som han slutade, kom värden in med
de begärda buteljerna och en skinka, som lyckligt nog inte
hade varit upphängd i källaren.
»Det är bra», sade Athos och slog i sitt och d’Artagnans
glas, »nu har jag reda på Porthos och Aramis, men du själv,
min vän, hur är det med dig och vad har hänt dig person-
ligen? Jag tycker du ser så dyster ut.»
»Ack», sade d’Artagnan, »det är därför att jag är den
olyckligaste av oss fyra!»
»Du olycklig, d’Artagnan!» sade Athos. »Låt höra på
vad sätt du är olycklig? Säg mig det.»
»Sedan», sade d’Artagnan.
»Sedan! Och varför sedan? Därför att du anser mig
vara drucken, d’Artagnan? Men märk väl, jag har aldrig
tankarna klarare än då jag druckit. Tala därför, jag är
idel öra.»
D’Artagnan talade om sitt äventyr med fru Bonacieux.
»Lappri, allt det där, bara lappri!»
Det var Athos’ vanliga slagord.
»Du säger alltid lappri om sådana saker, min kära Athos»,
sade d’Artagnan, »men det anstår dig ganska illa, som aldrig
själv älskat.»
Athos’ halvslocknade blick flammade till, men det var en-
dast en blixt, den blev åter grumlig och svävande som förut.
»Det är sant», sade han lugnt, »jag har aldrig älskat, jag.»
»Du ser således, stenhjärta», sade d’Artagnan, »att du gör
orätt i att vara hård mot oss, veka hjärtan.»
»Veka hjärtan, brustna hjärtan», sade Athos.
»Vad är det du säger?»
»Jag säger, att kärleken är ett lotteri, där den, som vin-
ner, vinner döden. Du är mycket lycklig, som förlorat, tro
mig, min kära d’Artagnan! Och om du vill höra ett råd
av mig, så förlora alltid.»
»Hon tycktes älska mig så varmt.»
»Hon tycktes, ja.»
»Å, hon älskade mig verkligen !»
»Barn! Det finns inte en man, som ej trott liksom du,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
