Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTERFÄRDEN 91
»Vad skulle jag göra?» sade Porthos; den där hästen var
alldeles för ståtlig, den skämde ut mina besökande, och jag
ville inte förödmjuka dem.»
»Och så är väl din hertiginna fortfarande borta och ba-
dar?» återtog d’Artagnan.
»Ja visst», svarade Porthos. »Och ser ni, provinsens
guvernör, en av de adelsmän jag i dag väntade till midda-
gen, tyckte så mycket om hästen, att jag skänkte honom
den.»
»Skänkte?» utropade d’Artagnan.
»Ja, min Gud, skänkte, det är rätta ordet», sade Porthos,
sty den var alldeles säkert värd hundrafemtio louisdorer och
den gnidaren ville inte betala mig mer än åttio.»
»Utan sadeln?» frågade Aramis.
»Ja, utan sadeln.»
»Ni torde observera, mina herrar», sade Athos, »att det
ändå är Porthos, som gjort den bästa affären av oss alle-
sanmans.»
Det blev nu ett allmänt skratt, så att den stackars Por-
thos kände sig helt bestört; men man förklarade snart för
hénom orsaken till denna munterhet, vari han deltog på
sitt vanliga bullersamma sätt.
»Så att på det sättet äro vi alla stadda vid kassa?» sade
d’Artagnan.
Inte jag för min dels, sade Athos; »jag fann Aramis
spanska vin så gott, att jag lät värdshusvärden packa ned
ett sextiotal buteljer i betjänternas packvagn, och det tog
hårt på kassan.»
»Och jag», sade Aramis, stänk er bara, jag har givit min
sista sou till kyrkan i Montdidier och jesuiterna i Amiens,
och dessutom hade jag förbindelser, som måste inlösas,
mässor beställda av mig för mig själv och för er, mina her-
rar, som man kommer att läsa och som jag inte tvivlar på
komma att göra oss mycket gott.»
»Och jag», sade Porthos, »tro ni inte, att min vrickning
kostat mig något, för att nu inte tala om Mousquetons
blessyr, för vilken jag måst låta fältskären komma två gån-
ger om dagen och han har tagit dubbel betalning, skyllande
på att Mousqueton, det nötet, låtit ge sig en kula i en
kroppsdel, som man annars inte brukar visa för någon annan
än apotekaren ; också har jag allvarligt förmanat honom att
aldrig låta såra sig där mera.»
»Seså, seså», sade Athos och utbytte ett småleende med
d’Artagnan och Aramis, »jag ser, att du uppfört dig stor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
