Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTERFÄRDEN 93
De fyra vännerna, nu litet lugnade för framtiden, gjorde
all heder åt måltiden, vars kvarlevor lämnades åt herrar
Mousqueton, Bazin, Planchet och Grimaud.
Vid ankomsten till Paris fann d’Artagnan ett brev från
herr de Tréville med underrättelse, att konungen på Tré-
villes begäran beviljat honom ynnesten att inträda vid mu-
sketörerna.
Som detta var allt vad d’Artagnan önskade här i världen,
undantagandes förstås att återfinna fru Bonacieux, skyndade
han helt glad till sina kamrater, som han lämnat för en
halvtimme sedan och som han återfann mycket dystra och
grubblande. De voro samlade till rådplägning hos Athos,
vilket alltid tydde på, att några viktigare saker vore å bane.
Herr de Tréville hade nyss låtit underrätta dem, att det
var hans majestäts bestämda beslut att öppna fälttåget den
första maj och att de genast borde tänka på sin utrustning.
De fyra filosoferna betraktade varandra förbluffade: herr
de Tréville var känd för att icke låta leka med sig i fråga
om disciplinen.
»Och hur mycket anse ni, att denna utrustning går till?»
frågade d’Artagnan.
»Åh, det är inte värt att tala om», sade Aramis, »vi ha
gjort våra beräkningar med spartanskt gnideri, och vi be-
höva ändå var och en femtonhundra livres.»
»Alltså sextusen livres för oss fyra», sade Athos.
»Men jag», sade d’Artagnan, »jag föreställer mig, att tusen
livres för var och en... det är dock sant, jag talar inte som
spartan, utan som prokurator...»
Detta ord prokurator väckte Porthos ur hans tankfullhet.
»För tusan, jag har en idé !» sade han.
»Det är alltid något, jag har inte en tillstymmelse till en
idé», sade Athos kallt; »men vad d’Artagnan angår, mina
herrar, så har lyckan att för framtiden vara en bland de
våra gjort honom tokig. Tusen livres! Jag förklarar, att
jag för mig ensam behöver tvåtusen.»
»Fyra gånger två gör åtta», sade nu Aramis, »det är så-
ledes åttatusen livres vi behöva för vår utrustning, av vil-
ken, det är sant, vi likväl redan ha sadlarna.»
»Och dessutom», sade Athos, väntande tills d’Artagnan,
som gick för att tacka herr de Tréville, hade stängt dörren
efter sig, »den där vackra diamanten, som blixtrar på vår
väns finger. För tusan, d’Artagnan är alldeles för god kam-
rat för att lämna sina vapenbröder i sticket, då han på sitt
långfinger bär en kunglig förmögenhet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
