Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ JAKT EFTER UTRUSTNING 95
sina herrars tunga betryck. Mousqueton levde av bröd-
kanter, Bazin, som alltid legat åt det religiösa hållet, läm-
nade icke mera kyrkorna, Planchet betraktade flugorna som
surrade, och Grimaud, som den allmänna nöden icke kunde
förmå att bryta den tystnad hans herre ålagt honom, suckade
så att han kunnat röra stenar.
De tre vännerna, ty som vi nyss sagt, Athos hade svurit
på att icke taga ett steg för sin utrustning, de tre vännerna
således gingo ut mycket tidigt på morgnarna och kommo
hem mycket sent på aftnarna. De irrade omkring på ga-
torna, noga betraktande varje gatsten för att se, om icke
möjligen de, som gått fram där före dem, lämnat efter sig
någon börs; man skulle kunnat tro, att de gingo på spår,
så uppmärksamma voro de överallt där de gingo fram. När
de möttes, sågo de på varandra med tröstlösa blickar, som
tycktes fråga: har du hittat något?
Emellertid, eftersom Porthos först hade fått sin idé och
emedan han fullföljde den ihärdigt, blev han även den
förste att handla. Han var en handlingens man, den präk-
tiga Porthos. D’Artagnan fick en dag se honom taga vägen
till kyrkan Saint-Leu och följde av instinkt efter honom;
Porthos trädde in i helgedomen efter att ha vridit upp sina
mustascher och dragit ned sitt pipskägg, vilket alltid hos
honom tydde på bestämda erövringsavsikter. Som d’Ar-
tagnan iakttog några försiktighetsmått för att dölja sig,
trodde Porthos sig icke ha blivit sedd. D’Artagnan gick
in efter honom, Porthos ställde sig med ryggen mot ena
sidan av en pelare; d’Artagnan, fortfarande osedd, stödde
sig mot andra sidan. Det hölls just nu predikan, så att
det var mycket folk samlat i kyrkan. Porthos begagnade
sig av tillfället att bekika damerna; tack vare Mousquetons
trägna omsorger var Porthos’ yttre långt ifrån att antyda
armodet i det inre hushållet; hans hatt var visserligen litet
luggsliten, plymen något urblekt, broderierna litet solkiga
och spetsarna något upprispade, men i halvdagern därinne
försvunno alla dessa små brister, och Porthos var ännu
alltjämt den vackra Porthos.
D’Artagnan lade märke till en på bänken närmast den pe-
lare, mot vilken han och Porthos stödde sig, sittande mogen
skönhet, litet gul, litet torr, men rak och stolt under sin
svarta huva. Porthos” blick sänktes då och då förstulet på
denna dam, men fladdrade därpå längre bort ; kyrkans skepp.
Damen å sin sida, rodnade emellanåt, kastade en blixt-
snabb blick på den flyktiga Porthos, och strax började hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
