Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ JAKT EFTER UTRUSTNING 97
Men mitt i allt detta såg d’Artagnan även mycket väl, att
icke ett enda ansikte besvarade Porthos’ galanterier. Det
var ingenting annat än rena inbillningsfoster ; men även för
en verklig kärlek, en verklig svartsjuka, finns det väl någon
annan verklighet än inbillningsfoster?
Predikan var slut; prokuratorskan gick fram till vigvat-
tenskärlet, Porthos förekom henne, och i stället för att dop-
pa endast ett finger stack han ned hela handen. Prokurator-
skan smålog, ty hon trodde, att det var för hennes skull som
Porthos gjorde sig besvär; men hon blev hastigt och grymt
tagen ur denna sin villfarelse, ty då hon var endast tre steg
från honom, vände han bort huvudet och fäste blicken en-
vist på damen med röda kudden, som hade stigit upp och
nalkades, åtföljd av sin negergosse och sin kammarjungfru.
När damen med röda kudden var alldeles inpå Porthos,
drog han sin drypande hand ur vigvattenskärlet, den sköna
gudfruktiga vidrörde med sina smala fina fingrar helt lätt
Porthos” stora hand, gjorde småleende korstecknet och gick
ut ur kyrkan.
Detta var för mycket för prokuratorskan; hon tvivlade
icke längre på, att Porthos och denna dam hade någon kär-
leksintrig tillsammans. Hade hon varit en förnäm dam,
skulle hon svimmat, men som hon bara var en prokurators-
fru, nöjde hon sig med att med koncentrerat raseri säga till
musketören :
»Nå, herr Porthos, bjuder ni inte mig litet vigvatten
också ?»
Porthos gjorde vid ljudet av denna röst ett språng, som
kunnat anstå en man, som vaknat efter en sömn på hun-
dra år.
Fru... fru Coquenard!» utropade han, »är det verkligen
ni? Hur mår er man, den kära herr Coquenard? Är han
ännu lika sniken? Var har jag då haft mina ögon, som inte
ens sett till er under de två timmar predikan varat?»
»Jag satt bara ett par steg från er», svarade prokurator-
skan, »men ni märkte mig inte, därför att ni inte hade ögon
för någon annan än den där vackra damen, som ni nyss gav
vigvatten.»
Porthos låtsades bli förlägen.
»Åbh», sade han, »märkte ni...»
Man skulle väl vara blind för att inte märka det.»
»Ja», sade Porthos vårdslöst, »det är en hertiginna bland
mina väninnor, som jag har mycket svårt att få träffa, där-
för att hennes man är så svartsjuk, och som låtit mig veta,
7 V De tre musketörerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
