Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ JAKT EFTER UTRUSTNING 99
»Mindre lätt ändå än kvinnorna, skulle jag tro», svarade
Porthos; »ty jag kan säga, att jag varit ett offer för et,
då jag låg sårad, döende, övergiven av läkarna; jag, den
sista ättlingen av en lysande familj, jag, som litade på er
vänskap, jag var nära att duka under först för min blessvr
och sedan för svält, i ett uselt värdshus i Chantilly, och
detta utan att ni värdigades svara en enda gång på de glö-
dande brev jag skrev till er.»
»Men, herr Porthos», mumlade prokuratorskan, som vid
tanken på, hur den tidens förnäma damer brukade handla,
kände sig ha haft orätt.
»Och jag, som för er skull hade uppoffrat baronessan ...»
»Ack, jag vet det nog!»
»Och grevinnan...»
»Herr Porthos, förkrossa mig inte!»
»Och hertiginnan...»
»Herr Porthos, var ädelmodig !»
»Ni har rätt, fru Coquenard, jag skall inte fortsätta.»
»Men det är min man, som inte vill höra talas om några
lån.»
»Fru Coquenard», sade Porthos, »kom ihåg det första brev
ni skrev till mig och som står inristat i mitt minne.»
Prokuratorskan utstötte en suck,
»Och så var också», sade hon, »den summa, som ni be-
gärde att få låna, bra högt tilltagen.»
»Fru Coquenard, jag ville ge er företrädet. Jag hade ju
bara behövt skriva till hertiginnan av... ja, jag vill inte
nämna hennes namn, ty jag vet inte vad det vill säga att
kompromettera en kvinna; men vad jag vet, det är att jag
bara hade behövt skriva till henne, för att hon genast skulle
ha skickat mig femton hundra.»
Prokuratorskan göt en tår.
»Ack, herr Porthos», sade hon, »jag bedyrar, att ni straffat
mig grymt, och att om ni framdeles någon gång skulle be-
finna er i samma belägenhet, så behöver ni bara vända er
till mig.»
»Å fy, fru Coguenard!» sade Porthos i förolämpad ton,
tala inte om pengar, om jag får be, det är förödmjukande.»
»Således älskar ni mig inte längre?» sade prokuratorskan
långsamt och sorgset.
Porthos iakttog en majestätisk tystnad.
»Är det på det sättet ni svarar mig? Ack, jag förstår?»
»Tänk på vilken förolämpning ni tillfogade mig — den nar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
