Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGELSMÄN OCH FRANSMÄN 115
återvände därpå till mylady. Hennes ansikte hade med en
förvånande rörlighet återtagit sitt behagliga uttryck, och
endast några små röda fläckar på näsduken utvisade, att
hon hade bitit läpparna blodiga.
Fennes läppar voro förtjusande, man kunde tro dem vara
av korall.
Samtalet tog en livlig vändning. Mvylady tycktes vara
vid fullkomligt gott lynne igen. Hon talade om, att lord
Winter icke var hennes bror, utan endast hennes svåger;
hon hade varit gift med en yngre bror, som lämnat henne
som änka med en son. Denha son var ensam arvinge till
lord Winter, såvida han icke gifte sig. Allt detta kom d’Ar-
tagnan att se en slöja, som dolde något, men ännu kunde
han icke blicka under slöjan.
För övrigt var d’Artagnan efter en halvtimmes samtal
övertygad om att mylady var hans landsmaninna ; hon tala-
de franska så rent och med en sådan elegans, att det icke
kunde bli några tvivel om den saken.
D’Artagnan utbredde sig i artiga fraser och försäkringar
om sin tillgivenhet. Vid alla de plattheter, som undföllo den
tinga gaskognaren, smålog mylady välvilligt. Till sist blev
det tid att gå sin väg; d’Artagnan tog avsked av mylady
och lämnade salongen som den lyckligaste bland alla dödliga.
I trappan mötte han den vackra kammarjungfrun, som i
förbigående sakta snuddade vid honom och som, rodnande
ända till hårfästet, bad om ursäkt för att hon kommit att
knuffa till honom, och det med en röst så behaglig, att för-
låtelsen beviljades henne på ögonblicket.
D’Artagnan återkom dagen därpå och blev ännu bättre
mottagen än dagen förut. Lord Winter var icke där, det
var mylady, som denna afton ensam underhöll honom. Hon
syntes hysa stort intresse för honom, frågade varifrån han
var, vilka hans vänner voro och om han aldrig tänkt på att
ägna sig åt kardinalens tjänst.
D’Artagnan, som, enligt vad vi redan veta, var mycket
klok och försiktig för sina tjugu år, erinrade sig nu sina
misstankar mot mylady; han höll ett svassande lovtal över
hans eminens och sade henne, att han icke skulle ha under-
låtit att inträda i kardinalens garde i stället för konungens,
om han till exempel hade känt herr de Cavois i stället för
herr de Tréville.
Mylady bytte otvunget om samtalsämne och frågade d’Ar-
tagnan på det mest osökta sätt i världen, om han varit i
England någon gång. D’Artagnan svarade, att han blivit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
