Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMMARJUNGFRUN OCH MATMODERN 133
så dåligt, att jag i alla händelser måste ha tvekat att besvara
dem.
Men nu måste jag väl tro på er obeskrivligt stora godhet
då icke blott ert brev utan även er kammarjungfru försäkrar
mig om, att jag har den lyckan att vara älskad av er.
Hon behöver icke säga mig, på vad sätt en artig kavaljer
kon utverka sin förlåtelse. Jag komaner således klockan elva
i afton för att utbedja mig min. Att dröja en dag längre
vore nu i mina ögon att tillfoga er en ny förolömpning.
Den, som ni gjort till den lyckligaste man i världen.
GREVE DE WARDES.»
Detta brev var först och främst en förfalskning och dess-
utom en ogrannlagenhet; det var till och med, sett ur den
nuvarande tidens moraliska synpunkt, nästan en låghet ; men
man var på den tiden mindre nogräknad än nu. Dessutorn
visste ju d’Artagnan genom hennes egna bekännelser, att
mylady gjort sig skyldig till svek i mycket viktigare punk-
ter, och han hade för henne endast en högst ringa aktning.
Och trots denna missaktning kände han, att en oförnuftig
passion brann hos honom för denna kvinna, en passion rusig
av förakt, men likväl en passion eller en törst, vilket man vill.
D’Artagnans plan var mycket enkel: genom Kettys rum
kunde han komma in till hennes matmors ; han skulle begag-
na sig av den första överraskningens ögonblick, av blygseln
eller förskräckelsen, för att triumfera över henne; kanske
han även skulle misslyckas, men man finge väl lämna något
åt slumpen. Om åtta dagar började ju fälttåget och han
måste resa; d’Artagnan hade icke tid att spinna den full-
komliga kärlekens trådar.
»Se här», sade den unga mannen, i det han räckte Ketty
den förseglade biljetten, »lämna det här brevet till mylady;
det är svaret från greve de Wardes’!»
Den stackars Ketty blev dödsblek; hon anade vad biljet-
ten innehöll.
»Hör på, mitt kära barn», sade d’Artagnan, »du inser väl,
att allt det här måste ha ett slut på ett eller annat sätt; my-
lady kan ju upptäcka, att du lämnade det första brevet åt
min betjänt i stället för grevens, att jag brutit de andra,
som skulle brytas av greve de Wardes; då kör mylady dig
ur tjänsten, och du känner henne, hon är inte den som låter
sin hämnd stanna därvid.»
»Ack», sade Ketty, »varför har jag utsatt mig för allt
detta?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
