Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 TRETTIOFEMTE KAPITLET
När d’Artagnan kom hem till sig, fann han Ketty, som
väntade på honom. En månads feber kunde icke ha för-
ändrat det stackars barnets utseende mera, än vad denna
enda natt av sömnlöshet och djup smärta gjort.
Hon var sänd av sin matmor till den falska de Wardes.
Hennes matmor var tokig av kärlek, drucken av glädje; hon
ville veta, när hennes älskare skulle skänka henne ett nytt
möte.
Och den stackars Ketty väntade, blek och darrande, på
d’Artagnans svar.
Athos hade stort inflytande på den unga mannen; hans
väns råd, i förening med hans eget hjärtas varningsrop,
hade bestämt honom för att nu, sedan hans fåfänga var till-
fredsställd och hans hämnd mättad, icke mera återse mylady.
Han fattade således en penna och skrev ned följande svar.
»Räkna icke på mig, madame, för något vidare möte. Se-
dan mitt tillfrisknande har jag så många affärer av detta
slag, att jag måst bringa en viss ordning i dem. När er tur
kommer, skall jag ha äran underrätta er.
Jag kysser edra händer.
GREVE DE WARDES.»
Om safiren icke ett ord. Ville gaskognaren behålla ett
vapen mot mylady eller, låtom oss vara uppriktiga, behöll han
icke denna safir som ett sista medel för sin utrustning?
Det skulle dessutom vara orätt att döma en tids handlingar
ur en annan tids synpunkter. Vad som i dag skulle anses
som en skam för en man av heder, var på den tiden en helt
enkel och naturlig sak, och de yngre sönerna av de bästa fa-
miljer läto i allmänhet underhålla sig av sina älskarinnor.
D’Artagnan lämnade brevet helt öppet åt Ketty, som först
läste det utan att förstå meningen och höll på att bli tokig
av glädje, då hon läste det för andra gången.
Ketty kunde icke tro på en sådan lycka. D’Artagnan var
tvungen att upprepa muntligt för henne de försäkringar bre-
vet gav henne skriftligt, och hur stor fara den stackars lilla
flickan än i betraktande av myladys häftiga lynne utsatte sig
för genom att lämna fram ett sådant brev, skyndade hon lik-
väl tillbaka till Place Royal så fort benen kunde bära henne,
Även den bästa kvinnas hjärta är obarmhärtigt och utan
allt medlidande, när det gäller en rivals lidande.
Mylady öppnade brevet med lika mycken iver, som Ketty
visat att lämna henne det: men vid första ord hon läste, blek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
