38 FYRTIOSJUNDE KAPITLET som lågo i bastionen, »tag de här herrarna och ställ upp dem mot muren, sätt på dem hattarna och sätt gevären i hän- derna på dem.> »Ö, stora man», utbrast dArtagnan, »jag förstår dig !> »Du förstår, säger du?» sade Porthos. »Nå, men du då, Grimaud, förstår du?» sade Aramis. Grimaud gav ett jakande svar. >Det är allt som behövs», sade Athos, »låtom oss nu åter- komma till min idé.> »Ja, men jag skulle gärna vilja förstå...>, sade Porthos. »Det är onödigt.> »Ja, ja! Låt höra din idé, Athos!> ropade df'Artagnan och Aramis på en gång. >Den där mylady, denna kvinna, detta kreatur, denna av- grundsande, har du inte sagt mig, dArtagnan, att hon har en svåger?» »Jo, jag känner honom mycket väl och jag tror inte, att han har särdeles stora sympatier för sin svägerska.» »Det är ingenting ont i det», svarade Athos, »om han av- skydde henne, vore det endast så mycket bättre.> >I det fallet tror jag vi kunna vara belåtna.» »Ja men», sade Porthos, »jag skulle ändå bra gärna vilja förstå meningen med vad Grimaud gör.> »Tyst, Porthos!» sade Aramis. »Vad heter den där svågern?» »Lord Winter.» »Var är han nu?» >Han återvände till London vid första ryktet om krig.» Nåväl, det är just den man vi behöva>, sade Athos, »det är honom vi böra underrätta om saken, låta honom veta, att hans svägerska ämnar mörda någon, och be honom att inte släppa henne ur sikte. Det finns väl i London, hoppas jag, någon inrättning i samma väg som i Paris tukthuset Ma- delonnettes eller Filles repentres, där han låter sätta in den farliga damen, och vi kunna vara Iugna.> »Ja>, sade d'Artagnan, »tills hon kommer ut igen.> »Ah, på min ära», sade Athos, »du begär för mycket, dArtagnan, jag har givit dig allt vad jag hade, och nu får jag förbereda dig på att min påse är tom.> »Jag för min del finner vad Athos föreslår vara bäst», sade Aramis; »vi underrätta både drottningen och lord Winter.> »>Ja, men vem ska vi skicka med breven till Tours och till London?» »Jag ansvarar för Bazin», sade Aramis.