VATTENDROPPEN 173 »På vad sätt?» »Ingenting kan vara enklare. Vi skicka min brors betjänt, som jag sagt er att vi kunna lita på, tillbaka hit till Bé- thune; han uppträder under en förklädnad och tar kvarter- mittemot klostret; är det kardinalens utskickade, som kom- ma, rör han sig inte ur fläcken, är det herr d'Artagnan och hans vänner, för han dem med sig till oss.» »Han känner dem således?» »Ja visst, han har ju sett herr PArtagnan hemma hos mig.» >Ack ja, ja, ni har rätt! På det sättet går allt bra, allt är ordnat på bästa sätt. Men låt oss inte avlägsna oss för långt härifrån.» Inte mer än tre eller fyra mil på sin höjd; och vid första alarm lämna vi Frankrike.» »Men vad ska vi göra till dess?» »Vänta.> »Men om de komma?» »Min brors vagn kommer före dem.» »Men om jag inte är inne hos er, när man kommer och hämtar er, om jag till exempel gått för att äta middag eller kvällsvard?» »Gör därför en sak.» Vilken då?» >Säg åt den goda abbedissan, att ni vill lämna mig så litet som möjligt och därför ber att få intaga edra måltider till- sammans med mig.» >Tror ni, att hon tillåter det?» »Vad skulle det vara för opassande i det?» »O, så bra! På det sättet lämna vi varandra inte ett ögonblick.» >Nåväl, gå nu ned till henne och framställ er begäran. Jag känner mig så tung i huvudet, jag går ned och tar mig en liten promenad i trädgården.» »Gör det; och var träffar jag er sedan?» »Här, om en timme.> »Ö, vad ni är god, och vad jag tackar er!» »Hur vore det tänkbart att inte intressera sig för er? Även om ni inte vore så vacker och älskvärd, så är ni ju en vän till en av mina bästa vänner.» »Den kära d'Artagnan! Åh, vad han kommer att bli er tacksam !»> »Jag hoppas det. Allt är således överenskommet, låt oss nu gå ned.> »Ni vill komma ned i trädgården?»