Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 63. Vattendroppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 SEXTIOTREDJE KAPITLET
I korridoren mötte de henne, ännu helt uppskakad och be-
stört över så många händelser ; hon tillkallade några nunnor,
som nu mot alla klostrets regler stodo inför fem karlar.
»Min fru», sade Athos, i det han lade d'Artagnans arm
under sin, »vi överlämna åt edra fromma omsorger denna
olyckliga unga kvinnas stoft. Hon var en ängel på jorden,
innan hon blev en ängel i himmein, Behandla henne som
en av edra systrar, vi skola en dag återkomma för att bedja
vid hennes grav.»
D'Artagnan dolde sitt ansikte vid Athos” bröst och ska-
kades av våldsamma snyftningar.
»Ja, gråt», sade Athos, »gråt, du hjärta fullt av kärlek,
ungdom och liv! Ack, hur jag önskar, att jag kunde gråta
som du!»
Och han drog sin vän med sig, öm som en far, tröstande
som en präst, stor som den man, som lidit mycket.
Alla fem, åtföljda av sina betjänter, som ledde deras
hästar, gingo fram på vägen till Béthune, vars förstad man
kunde se, och stannade vid första värdshus de träffade på.
»Men», sade d'Artagnan, »skola vi inte förfölja den där
kvinnan?»
»Sedan», sade Athos, »jag måste först vidtaga några åt-
gärder.»
»Hon undkommer oss», genmälde den unga mannen, »hon
undkommer oss, och det blir ditt fel.>
»Jag ansvarar för henne», sade Athos.
D'Artagnan hyste så stort förtroende till sin väns ord,
att han sänkte huvudet och gick in i värdshuset utan att
svara något.
Porthos och Aramis betraktade varandra utan att kunna
begripa Athos” säkerhet.
Lord Winter för sin del trodde, att Athos talade på detta
sätt för att stilla PArtagnans smärta.
»Och nu, mina herrar», sade Athos, efter att ha förvissat
sig om att det fanns fem lediga rum på värdshuset, »låt oss
gå var och en in till sig. D'Artagnan behöver vara ensam
för att gråta och sova; jag åtar mig allt, ni kunna vara
lugna.»
>Jag tycker ändå», sade lord Winter, »att om några åt-
gärder skola vidtagas mot grevinnan, så tillkommer det mig,
ty hon är min svägerska.»
»Och mig», sade Athos, »ty hon är min hustru.»
D'Artagnan log, ty han förstod, att Athos' måste vara
säker på sin hämnd, då han avslöjade en sådan hemlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Feb 7 04:28:29 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/de3musket/3/0188.html