Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 65. Domen
- 66. Avrättningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AVRÄTTNINGEN 195
Athos sträckte ut handen mot henne.
»Charlotte Backson, grevinna de la Fére, lady Winter>,
sade han, »edra brott ha uttömt människornas tålamod här-
nere på jorden och Guds däruppe i himmelen! Om ni kan
någon bön, så bed den, ty ni är dömd och ni skall dö!»
Vid dessa ord, som icke lämnade henne något hopp, reste
mylady sig upp i hela sin längd och ville tala, men krafter-
na sveko henne; hon kände, att en mäktig och obeveklig
hand fattade henne vid håret och drog henne med sig lika
omotståndligt som ödet drar med sig människan. Hon gjor-
de således icke ens ett försök till motstånd, utan gick ut ur
kojan.
Lord Winter, PArtagnan, Athos, Porthos och Aramis
gingo efter henne, Betjänterna följde sina herrar, och rum-
met stod där tomt med sitt sönderslagna fönster, sin öppna
dörr och den rykande lampan, som brann dystert på bordet.
66.
AVRÄTTNINGEN
et var nära midnatt; månen som var i avtagande och
färgades blodröd av ovädrets sista spår, gick upp bakom
den lilla staden Armentiéres, som mot dess bleka ljus av-
tecknade den mörka skuggbilden av sina hus och skelettet
av sitt höga, genombrutna klocktorn. Mittför rullade flo-
den Lys sitt vatten liksom en ström av smält tenn, under
det man på andra sidan floden såg trädens svarta massa av-
teckna sig mot en ovädershimmel, uppfylld av tjocka, kop-
parfärgade moln, som framkallade ett slags morgongryning
mitt i natten. Till vänster reste sig en gammal övergiven
kvarn med orörliga vingar, från vars ruiner en uggla lät
höra sitt skarpa, med bestämda mellanrum återkommande,
enformiga skrik. Har och där på slätten på båda sidor om
vägen, som det sorgliga tåget följde syntes några låga och
knotiga träd, som sågo ut som vanskapliga dvärgar liggande
på lur för att speja på människorna i denna dystra timme.
Emellanåt överfor en bred blixt horisonten i hela dess
vidd, ormade sig fram över trädens svarta massa och kom
som en förfärlig kroksabel för att klyva himmel och vatten
i två delar. Icke en vindfläkt rörde sig i den tunga luften.
En dödstystnad låg tryckande över hela naturen, marken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Feb 7 04:28:29 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/de3musket/3/0201.html