- Project Runeberg -  Den kristna församlingen /
98

(1931) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

98

Tag del i kollekten.

En icke oviktig del av gudstjänsten är den i
vanligheten därmed förenade kollekten. Det är rimligt, att
kollekt upptages. När man sitter och hör Guds ord,
så mottager man välsignelse av Gud, och då är det
rimligt, att man omedelbart därefter visar Gud något
av den tacksamhet, som man är skyldig honom. Det
bör därför vara en glädje att få vara med i detta. Men
se nu, huru det i stället går. Om man upptager kollekt
i bänkarna under den sista sången, så kanske det är en
eller två i en bänk, som lägger någonting däri. De
andra låtsa ingenting om det, eller också visa de sig
så ivriga att deltaga i sången, att de för idel andakts
skull icke se kollektbäckenet. Andra åter göra
allehanda undanflykter för sig själva. De ha icke nog små
slantar i sin portmonnä, och de kunna icke giva sig till
att växla. Att Gud skulle få en krona eller en femma
eller tia oväxlad, det tycka de är alldeles för mycket.
Många hustrur, som sitta där, tänka: ”Min man giver
nog, så att det räcker både för honom och mig”. Och
mången man besvarar detta med att tänka: ”Min
hustru är en riktig ängel, hon giver nog så pass, att det är
tillräckligt både för henne och mig”. Och så giva
varken den ene eller den andre någonting.

Om kollekten upptages vid utgången, så är det
mycket vanligt, att även annars snälla troende kristna,
då de passera kollektbäckenet, äro så upptagna av
samspråk med varandra, att de alldeles låtsa glömma
kollekten. Många skylla också på, att de icke ha sin
portmonnä med sig. Detta kan somliga gånger ha skett
med fullt uppsåt för att icke bliva tvungna att giva.
Men understundom kan det vara bara slarv, ty slarv

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:38:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dekrif/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free