Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frankrikes och Europas utveckling i frisinnad riktning. De
gjorde sig härvid visserligen ej till försvarare af revolutionens
brott, men de sökte mildra intrycket däraf genom att i
revolutionens historia införa en fatalistisk uppfattning, enligt
hvilken dessa brott framstäldes såsom oundvikliga moment i
striden mellan den gamla och den nya ordningen. Och liksom
deras syfte ej var rent historiskt, så var detta ej häller fallet
med deras metod. Deras arkivforskning var ingalunda
tillfyllestgörande, och hvad som brast däri fick ersättas
genom framställningens konst. Härigenom infördes i
behandlingen af revolutionshistorien en advokatorisk-deklamatorisk
riktning, som sedan länge blef herrskande i Frankrike och
ytterligare befästes genom Michelets och Louis Blancs stora
specialarbeten, hvilka båda började utkomma 1847. Desse
författares syfte var ännu mera partiskt. Michelet är en
representant för den genom julirevolutionen pånyttfödda
revolutionära hänförelsen, som bar sin frukt i 1848 års stora rörelser.
»Folket» var hans idol, och hela hans stora verk är en
hyllningsgärd åt den ideala fantasibild, som han skapat sig däraf.
L. Blanc var åter en af målsmännen för de vid samma tid
framträdande socialistiska sträfvandena, och hans arbete är,
trots de många verkligt värderika bidrag till
revolutionshistorien som däri meddelas, dock i det stora hela blott en
tendensskrift i dessa sträfvandens tjänst och kan därför endast med
mycken försigtighet begagnas. Det är dock ej blott
revolutionens liberala och radikala historieskrifvare af den äldre
skolan, som gjort sig skyldiga till de anmärkta ensidigheterna.
Äfven de äldre franska författare, som behandlat denna
händelse från konservativ eller reaktionär ståndpunkt, utmärka
sig i allmänhet för bristande källforskning och noggranhet,
för partisinne och ytliga deklamationer, men mindre
talangfulla än de ofvan anförda författarne, hafva de på
uppfattningen af revolutionens historia utöfvat vida mindre
inflytande än dessa.
Genom Tocquevilles 1856 utgifna snillrika L’ancien
régime et la révolution gafs emellertid omsider i Frankrike ett
uppslag till en djupare uppfattning af revolutionen, men detta
arbete blef tills vidare i Frankrike mera berömdt än det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
