- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
25

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 1. Det franska samhället före revolutionen (l’ancien régime)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af alla betitlade hufvudgods[1], och ehuru betydligt reducerad
i mån af konungamaktens tillväxt, innebar den dock ännu
vid denna tid rätt och skyldighet att tillsätta ej blott
polistjänstemän, utan ock de domare, som hade att i första hand
afdöma de flesta civila och kriminella mål[2], samt vidare att
hålla fängelse. Till ersättning för de kostnader, som detta
skulle medföra, hade le haut-justicier inom hela domsområdet
rätt till arf efter franska undersåtar, som dogo utan att
efterlemna lagliga arfvingar eller testamente, rätt till förirrade
husdjur, hvilkas egare ej inom 40 dagar anmält sig, rätt till
1/2 eller 1/3 af funna skatter, till vrak, till jord, som 10 år
legat i lägervall, samt till lifdömdes konfiskerade gods. Han
hade vidare jagträtt inom hela domsområdet, rätt att hafva
egen kyrkobänk och begrafningsplats i koret, att af
kyrkoherden mottaga vigvattnet, att jämte sin familj särskildt
omnämnas i kyrkobönerna m. m. d., och vanligen hade han äfven
patronatsrätt. Dessutom fans för adliga innehafvare af
obetitlade gods (franc-alleu eller fief servant) en mellersta och
en lägsta domsrätt (la moyenne och la basse justice), af hvilka
den förra innebar rättighet att tillsätta domare för civila mål
samt vissa mindre brottmål i första instans, och den senare
att tillsätta sådana för obetydligare civila och korrektionella
polismål. Så godt som hela den franska landsbygden var
underkastad feodal domsrätt af något af dessa slag, ty de gods,
som själfva saknade sådan, tillhörde efter regeln med alla sina
underlydande ett annat gods’ domsområde.

Men det var ej nog därmed att de båda frälseståndens
företrädesrättigheter förorsakade brist på jämlikhet och
likformighet i det gamla Frankrike. Äfven bland de ofrälse
stånden funnos klasser, som hade privilegier på de öfrigas
bekostnad, och äfven mellan rikets olika delar förefunnos stora


[1] D. v. s. fiefs dominants som medförde adliga titlar.
[2] Ursprungligen hade all domsrätt tillhört vasallerna, men när
konungamakten tillväxte, tillsattes kungliga domare kallade baillis eller sénéchaux
(deras domsagor: bailliages eller sénéchaussées), till hvilka man kunde
vädja från vasallernas domstolar, eller som helt och hållet drogo under sig
vissa mål (cas royaux). Under dem stodo lägre kungliga domare kallade
prévôts.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 24 20:43:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free