Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 1. Det franska samhället före revolutionen (l’ancien régime)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilade på denna, det blef möjligt för jordbruksarbetaren att
förvärfva en egen torfva, hvilket han däremot svårligen skulle
hafva förmått, om han med en stor köpeskilling i stället för med
årliga utskylder, haft att betala eganderätten därtill. I detta
åskådningssätt ligger onekligen en sanning, men om bördorna
på det mindre jordbruket äro sådana, att de alldeles nedtynga
denna näring och dess idkare, blir vinsten af ett dylikt
system dock ganska tvifvelaktig. Ett oskäligt betungande af
jorden må vid en viss tidpunkt vara nyttigt såsom ett
tillfälligt botemedel mot den fasta egendomens samlande på för
få händer; i längden blir det dock ett missförhållande som
måste afhjälpas, om ej både den enskilde och det hela skola
blifva lidande. Och onekligen hade detta förhållande inträdt
i Frankrike vid tiden för revolutionens utbrott.
Taine har beräknat, att de direkta skatterna till staten
för censitären i medeltal uppgingo till öfver 53 procent af
hans nettoinkomster samt att tionden och de feodala
rättigheterna togo hvardera minst 14 1/4 procent; återstodo således
mellan 18 och 19 procent för hans egen räkning, men med
dessa skulle äfven de indirekta skatterna bestridas. I lika
dålig ställning befunno sig jordarbetarne på de gods, som
seignörerna behållit för sig själfva. Det vanliga
brukningssättet af dessa gods var att jorden i små lotter utdelades till
ett slags torpare, som af godsegarne erhöllo utsäde, kreatur
och redskap, men i stället till honom lemnade halfva skörden.
Huru betungande dessa vilkor i själfva verket voro ses däraf,
att i England 1/4 af jordens afkastning då ansågs såsom ett
högt arrende, och där hade egendomsherrarne dock att själfva
betala dryga utskylder, under det att de i Frankrike förstått
att till stor del vältra dessa på sina underhafvande. Också
uppger Turgot, att i Limousin och Angoumois
lefnadsomkostnaderna på person för dessa hälftenbrukare måste inskränkas
till högst 25 à 30 francs värde pr år, och att den stora frågan för
dem i allmänhet blott var att undgå hungersdöden. Systemet
blef ej häller gynnsamt för jordegaren. Om dennes intägter
också därigenom onaturligt uppdrefvos, så blefvo de i stället
osäkra både på grund af hälftenbrukarnes ofta inträffade
insolvens och därigenom att desse, fintlige genom nöden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
