Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 1. Det franska samhället före revolutionen (l’ancien régime)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
företeelser, om också ej alltid i lika stor utsträckning, då i
alla europeiska länder, särskildt de, hvilkas sociala tillstånd
liksom Frankrikes hvilade på feodalistiska principer, och hvad
själfva fördelningen af jorden angick voro förhållandena i
Frankrike såsom ofvan anmärkts t. o. m. gynnsammare för det
lägre folket än på de flesta andra ställen. För att finna den
förklaring vi söka, måste vi därför utsträcka vår betraktelse till
själfva statsskicket. Först genom att låta de sociala
förhållandena belysas af de politiska, kunna vi förstå denna ancien
régime, hvilken, skenbart så olikartad med revolutionen, dock
blott var puppan, hvarur denna skulle utveckla sig.
Huru vidunderligt det feodala samhällsskicket än kan
förefalla en senare tids människor, har det dock en gång för
de europeiska folken inneburit verkliga fördelar. Mot slutet
af den karolingiska tiden hade den gamla skyldigheten att
göra krigs- och tingstjänst för de mindre jordegarne blifvit
så betungande, att desse ofta funno det fördelaktigare att
med uppoffrande af sin eganderätt ställa sig i beroende af
de mäktiga herrar, hvilkas underhafvande åtnjöto frihet från
krigstjänsten (härbannet) samt ej behöfde infinna sig på de
allmänna tingen. Denna rörelse fick en ännu kraftigare
impuls genom den förvirring, hvari det karolingiska rikets
delning och nordmannatågen störtade det södra och mellersta
Europa. Så fruktansvärd var den upplösning af alla
samhällsförhållanden, som då egde rum, att regenterne ej längre
förmådde bereda undersåtarne det skydd till person och
egendom, som är statens ändamål; att erhålla ett sådant blef
endast möjligt genom att sammansluta sig med de stormän,
som under den allmänna förstörelsen förstått, ej blott att
bevara, utan äfven att utvidga sin makt, och hvilkas slott och
beväpnade följen lofvade ett värn mot den rådande
rättslösheten. Utan tvifvel har denna anslutning mången gång varit
tvungen, men mången gång har den dock äfven helt säkert
skett af fri vilja. De jordegare, som härvid själfva förmådde
medverka till försvaret, d. v. s. göra rusttjänst, blefvo då
adliga vasaller och deras förra egendomar län (fiefs servants);
de, som ej hade nog mod eller tillräcklig förmögenhet
härtill, blefvo landtbönder, hvilka sålunda, för att vinna någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
