Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 2. Upplysningsfilosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
offentliga personen (regeringen) konsumerar, men ej
producerar» samt sålunda lefver af de enskildes öfverskott, förklarar,
att det monarkiska styrelsesättet är naturligt för rika länder,
emedan det är bättre, att öfverflödet konsumeras genom
furstens lyx, än att det förslösas af enskilde. För öfrigt passar
hela detta resonemang, såsom vi snart skola finna, ganska
illa tillsammans med hans egentliga system och gör intryck
af att blott vara ett medgifvande, som han ansett sig skyldig
Montesquieus auktoritet. Hvad Rousseau framför alt ville
bekämpa var nämligen den brist på jämlikhet, som mötte
honom i det bestående samhället, specielt i Frankrike. Härvid
nöjde han sig emellertid ej med att fordra borttagande af
den konstlade olikhet, som privilegier och andra
undantagslagar skapat, utan uppstälde såsom mål en fullständig
jämlikhet i människornas förhållande till hvarandra. Att rent
fysiska olikheter måste finnas, kunde han visserligen ej
förneka, men han ville ej medgifva, att af anlagens skiljaktighet
måste följa en olikhet i lefnadsförhållanden. Ja egentligen
ville han ej ens erkänna tillvaron af olika moraliska och
intellektuella anlag, utan ansåg den olikhet, som människorna
företedde i andlig utveckling åtminstone till största delen
såsom ett verk af civilisationen. I enlighet med det rådande
abstrakt-klassiska föreställningssättet älskade han att tänka
sig människorna ej i deras individuella bestämdhet utan såsom
»människor i allmänhet», och då dessa underbara varelser just
ej kunde påträffas i de bestående samhällena, förlade han dem
till naturtillståndet. och i detta antog han att ingen —
åtminstone nämnvärd — tvedrägt varit rådande, och att
sålunda människorna varit harmoniska, goda, ledda af kärlek
och medlidande, men ej af stridiga intressen. All orättvisa,
alt förtryck hade sålunda sin grund i civilisationen, hvilken
fört med sig eganderätt — fattigdomens och rikedomens orsak
— samt i samhällslif — despotismens, och civilisationen var
altså ett ondt[1]. Då nu en återgång till det rena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
