- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
66

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 2. Upplysningsfilosofien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att anse ett så radikalt medel som kommunismen nödigt mot
individens öfvergrepp, utan det, hvarigenom han egentligen
utöfvat inflytande, är hans åsigter om de konstitutionella
frågorna.
Liksom Rousseau ville äfven han att suveräniteten
skulle tillhöra folket, som för en begränsad tid hade att utse
sina ämbetsmän, men i olikhet med honom ansåg han, att
folket ej borde själf utöfva den lagstiftande makten, utan att
detta borde ske genom en nationalrepresentation, och han
accepterade äfven en ärftlig monarki. I olikhet med
Montesquieu tillerkände han dock ej konungen något veto, utan när
han talade om maktens fördelning, förstod han därmed, att
den verkställande makten blott utförde den lagstiftande
maktens beslut samt än ytterligare försvagades genom att fördelas
mellan flere i förhållande till hvarandra själfständiga
ämbetsmyndigheter. Han sökte därför sitt politiska ideal ej i den
engelska författningen utan dels i en historisk fantasibild,
hvilken han liksom Boulainvilliers förlade till Merovingernas
och Karl den stores tid, dels i Sveriges författning under
frihetstiden,
hvilken han förklarade vara »den moderna
lagstiftningens mästerverk», värdigt forntidens största lagstiftare,
och i hvilken han särskildt beundrade, att konungen, bunden
af ett råd, som var utrustadt med den kungliga
namnstämpeln
och själf helt och hållet berodde af riksdagen, aldrig
förmådde hindra den lagstiftande maktens beslut, samt vidare
kollegiernas själfständiga ställning i förhållande till
regeringen[1]. Då man besinnar hvilket inflytande Mablys teorier
utöfvade på den konstituerande församlingens arbeten,
känner man sig nästan frestad till det påståendet, att den
principiella likhet, som i mycket förefinnes mellan frihetstidens
författning och 1791 års franska konstitution, ej blott berodde
af en tillfällighet, utan att den förra verkligen utöfvat ett


[1] Huru långt Mably gick i sin beundran för frihetstidens författning
samt äfven i doktrinär själfgodhet, visar följande anekdot. Han hade i ett
af sina arbeten förespått, att den engelska friheten ej skulle kunna bestå i
10 år, men att den svenska rådsmakten skulle vara oförstörbar. Då han
påmintes härom efter Gustaf III:s revolution 1772, utropade han: »Konungen
i Sverige kan förändra sitt land, men icke min bok». I Not VIII meddelas
några ytterligare notiser om Mably.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 24 20:43:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free