- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
79

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 3. Reformförsök

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Maupeou och finansministern abbé Terray, bibehålla sig på
sina platser[1], och sålunda bereddes ett tillfälle att låta det
vigtiga generalkontrollörsämbetet öfvergå i värdiga händer.
Själf hade visserligen Maurepas ej vare sig vilja eller förmåga
att genomföra ett grundligt reformarbete, men allmänhetens
ifriga längtan efter ett sådant hade ej alldeles undgått den
unge konungens uppmärksamhet, och välmenande, som denne
var, ville han gerna tillmötesgå sitt folks önskningar. Maurepas
var alt för slug för att genom öppet motstånd häremot
riskera sitt inflytande. Han var äfven för egen del svag
för den allmänna meningen och hade ingenting emot att synas
vara reformvän. Han ansåg därför bättre att söka afleda än
öppet trotsa den storm, som hotade de bestående missbruken,
och sålunda föreslog han själf till generalkontrollör en af
tidens ädlaste reformvänner: Turgot, baron d’Aulne.

Om någon skulle varit i stånd att genom ett i den
upplysta despotismens ande och med dess resurser företaget
reformverk återupprätta Frankrike, var det visserligen denne
man. Född 1727, hade han blifvit uppfostrad för kyrkan, och
hans presterliga lärare hade gjort sig de största förhoppningar
om den begåfvade, renhjärtade och vetgirige ynglingen, men
Turgot var i olikhet med så många andra samtida alt för
samvetsgrann för att egna sig åt kyrkans tjänst, då han fann
sig ej kunna gilla hennes läror. Hans vetgirighet riktade sig
då på satsrättsliga och nationalekonomiska frågor, och han
slöt sig härvid till den ekonomistiska skolan, som i honom
räknade en af sina förnämsta medlemmar. Ehuru en verklig
lärd, var dock Turgot ingalunda uteslutande teoretiker. Hans


[1] De störtades den 24 Aug. 1774. Den förre hade ådragit sig ett
allmänt hat genom sitt hänsynslösa uppträdande mot parlamenten, hvilka han
1771, för att för alltid göra slut på deras opposition mot konungamakten,
fullständigt ombildat; den senare åter var vanryktad både för sin osedlighet
och sin samvetslösa finansförvaltning. Om Maupeous reformer, som i många
stycken voro verkliga förbättringar, se Flammeront: Le chancelier
Maupeou et les parlements.
Paris 1883. Jobez (La France sous Louis XV
och d:o s. Louis XVI) har i synnerhet sökt göra rättvisa åt Maupeou.
Maupeous efterträdare såsom storsigillbevarare blef Miromesnil.
Kanslersvärdigheten behöll han till sin död (1792) eller åtminstone, tills den afskaffades
den 27 Nov. 1790. Maupeou var således den siste »chancelier de France».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:40:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free