Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 3. Reformförsök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delat den ekonomistiska skolans obenägenhet för och misstro
mot den konstitutionella friheten.
Slutligen återfinnes äfven ekonomistens tro på
upplysningens underbara kraft i det förslag om en skolreform, som
Turgot satte i spetsen för sin organisationsplan och genom
hvilket han tog på sitt ansvar att nationen inom 10 år skulle
ända till oigenkänlighet kunna omskapas.
Huruvida Ludvig skulle kunnat förmås att gå in på denna
plan, må lemnas därhän. När den memoar, hvarigenom
Dupont de Nemours gifvit form åt Turgots idéer därom,
förevisades för honom, gjorde han skriftliga anmärkningar, som ej
synas tyda på synnerlig benägenhet därför[1]; en nyare
historieskrifvare[2] anser dock, att om Turgot 1775, då förslaget
utarbetades, följt sin första afsigt att genast söka genomdrifva det
samma i stället för att, såsom skedde, uppskjuta dess
genomförande till slutet af år 1776, skulle han icke blott hafva
lyckats vinna konungens bifall, utan äfven i de nya
församlingarna erhållit ett kraftigt stöd för sina andra reformer.
Onekligen såg det också ut, som om konungen till en början
förstått att uppskatta sin store minister och varit benägen att
understödja honom. När frågan om vägdagsverkena ännu var
under debatt (således i början af år 1776) hade man t. o. m.
hört honom yttra, att han och Turgot voro de ende som
älskade folket. Hans karaktärssvaghet var dock alt för stor
för att han länge skulle undgå att taga intryck af de
privilegierades förbittrade motstånd, i synnerhet som det i
hemlighet understöddes af Maurepas, för hvilken Turgot snart blef
förhatlig ej blott såsom reformator, utan ock såsom en
befarad medtäflare, och sålunda undergräfdes småningom hans
förtroende både till ministern och dennes planer.
Hvad som bidrog till att försvaga Turgots ställning var
äfven att en man, på hvars hjälp han förnämligast räknat,
alt för snart tog sin hand ifrån plogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
