Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 4. Aristokratisk reaktion och insurrektion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sålunda utgafs redan några dagar efter Neckers afsked
det beryktade reglemente, i kraft hvaraf de oadliga först blefvo
fullständigt och genom lag utestängda från officersplatser, ja
t. o. m. medlemmar af nyadlade familjer fingo dela samma
lott; denna ordning bekräftades sedermera ytterligare genom en
1788 utgifven ordonans, och genom denna beröfvades ofrälse
och lågadliga officerare äfven den möjlighet de förut haft att
uppnå generalsgrad, i det såsom vilkor härför uppstäldes att
hafva varit öfverste, hvilken värdighet var förbehållen
högadeln[1]. Ehuru man ej återfunnit själfva förordningarna, är
det dock af flere samtida vittnesbörd otvifvelaktigt, att vid
denna tidpunkt äfven parlamenten från sig utestängt ofrälse
eller nyadlade personer, (d. v. s. att en medlem, som ej
lemnade sitt ämbete i arf åt sin son, endast fick sälja det åt en
person af gammal adel) och drottningens kammarfru, madame
Campan, berättar i sina memoarer, att det nu blef en gällande
grundsats vid hofvet, att alla mera inkomstbringande andliga
sysslor skulle förbehållas personer af adlig börd. De
privilegierades gynnade ställning med afseende på skatteväsendet,
redan förut så förderflig för landets finanser, blef vid denna
tid ännu mer tillgodosedd. Vi hafva sett, huru Necker
uppkallat parlamentets motstånd genom ett noggrant utkräfvande
af les vingtièmes; i själfva verket hade redan under Ludvig
XV:s tid (1772) en undersökning, afsedd att införa strängare
kontroller med afseende på nämda skatt, satts i gång; med
året 1782 blef emellertid denna helt och hållet afbruten, och
den förlust statskassan härigenom led, blef så mycket
kännbarare, som den nye generalkontrollören Joly de Fleury sett
sig nödsakad att med detta år lägga en ny vingtième till
de två redan existerande; den summa, som adeln därefter
årligen undansnillade från det allmänna, har uppskattats till ej
mindre än 40—50 millioner. Denna tredje vingtième, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
