Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 4. Aristokratisk reaktion och insurrektion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunniga personerna» föredrogo emellertid att meddela dem åt
allmänheten, och sålunda öfversvämmades Frankrike af en
verklig störtsjö af politiska brochyrer[1], som regeringen ej
vågade söka hämma. Genom denna literatur väcktes det
tredje ståndet ur sin dvala. Det visade sig härvid, att de
sista årens aristokratiska reaktion kommit förbittringen öfver
de bestående missförhållandena att i tysthet ännu mer gripa
omkring sig bland denna klass, och då nu löftet om riksdagen,
framtvunget genom de privilegierades egen obetänksamhet,
gifvit den dolda branden luft, slog denna plötsligt ut i full
låga. Lemnade utan ledning af konungamakten, hängåfvo sig
härvid de ofrälse hejdlöst åt upplysningsfilosofiens radikala
samhällsteorier, hvilka i allmänhet lågo till grund för dessa
flygskrifter, af dem populariserades och därför just genom dem
trängde ned till de djupa lederna. När det tredje ståndet
omsider uppträdde på stridsplatsen, kom sålunda dess anfall
att gälla ej blott privilegierna, utan ock själfva konungadömet,
i hvilket det fordom varit vant att se sin naturliga beskyddare,
men som svikit denna sin uppgift och i oförlåtlig blindhet nu lät
ledarerollen falla i händerna på den revolutionära filosofiens
apostlar. Den mest bekanta af dessa brochyrförfattare och
den, som kom att utöfva det största inflytandet, var abbé
Sieyès, en af dessa många dåtida andliga, hvilka ej ansågo
tonsuren oförenlig med den mest radikala filosofi. Han trodde
sig visserligen hafva fört samhällsläran utöfver Rousseaus
ståndpunkt, hvilken han förebrådde att i det primitiva
samhället söka principerna för en utvecklad kulturstat, »vilja
konstruera ett linieskepp efter en kanot såsom modell», men
han utgick dock helt och hållet från Rousseaus lära om den
allmänna folkviljan d. v. s. från teorien, att en nation
utgör blott en summa af fullkomligt likstälda individer, hvilkas
pluralitet eger en oinskränkt suveränitet, och uteslutande en
kammarlärd, ansåg han att statskonsten ej bör taga hänsyn till
hvad som är, utan blott till hvad som bör vara. Själf trodde
han sig fullständigt hafva uppdagat detta, och den samhällslära,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
