Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 4. Aristokratisk reaktion och insurrektion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och uttalade sig för de gamla formernas bibehållande. Själfva
notablerne hade emellertid nu insett, att något måste göras
för att besvärja stormen, och sålunda bekvämade de sig till
att af eget initiativ tillstyrka en likformig beskattning i hopp
att för detta pris kunna rädda sina öfriga ståndsfördelar. Det
stöd, som Necker förgäfves väntat af notablerne, var han
emellertid nog lycklig att erhålla hos en annan aristokratisk
församling — pariserparlamentet. För detta hade förlusten
af dess popularitet varit ett svårt slag, och för att återeröfra
den förklarade det den 5 December, att dess yttrande om 1614
års former ej afsåg riksdagsmännens antal[1], hvarjämte det
uppstälde vissa konstitutionella fordringar, såsom periodiska
riksdagar med fullständig skattebevillningsrätt, likformig
beskattning, ministeriell ansvarighet, personlig säkerhet samt
pressfrihet. Detta steg kom dock nu för sent för att gagna
parlamentet själft; allmänhetens förtroende lät sig ej därigenom
återvinnas, men Necker hade dock på detta sätt inom de
privilegierades egen krets erhållit ett slags bifall till de
medgifvanden till det tredje ståndet, hvilka situationen och hans
popularitet syntes honom kräfva. Under sådana
omständigheter blef det af mindre betydelse, att alla de bourbonska
prinsarne med undantag af grefven af Provence och hertigen
af Orléans till konungen afgåfvo en öppen skrifvelse, hvari
de i de kraftigaste uttryck protesterade mot det tredje
ståndets fördubbling samt förehöllo detta, att det endast genom
att respektera de andra ståndens rättigheter — »hvilka, ej
mindre gamla än monarkien, böra vara lika oföränderliga som
dess konstitution» — kunde af dessa stånds ädelmod hoppas
erhålla en likformig beskattning.
Den 27 December skred omsider Necker till utförandet
af sin plan. I ett högtidligt statsråd, som äfven bevistades
af drottningen, föreslog han då, att det tredje ståndet vid
riksdagen skulle få lika många representanter som de båda
andra stånden tillsammans, men han föreslog ej påbjudandet
af gemensam omröstning, hvarförutan det förra medgifvandet
blef betydelselöst och genomgripande reformer i jämlikhetens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
