Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 4. Aristokratisk reaktion och insurrektion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle vara, om samhället afsade sig all rätt att begränsa den
individuella friheten, lika förderfligt synes det därför skola
blifva, om det alldeles undertryckte den samma.
Kristendomen erkänner också omöjligheten af jordelifvets frigörande
från naturnödvändigheten, i det den uttryckligt förklarat, att
det gudsrike, den uppstält såsom mål, ej är »af denna
verlden», och att först bortom tidens gränser den fullständiga
harmonien kan realiseras. När man i dess namn har velat
alldeles undandraga sig sinneverldens lagar, har detta ledt
till asketismens själfbedrägeri, och när man, ej nöjande sig
med att låta den vara en andlig kraft, som inifrån får söka
att småningom genomsyra jordelifvet, velat med verldens
medel realisera dess idéer, har detta blott tillfullo bekräftat dess
stiftares utsago, att hans rike ej var af denna verlden:
istället för det åsyftade gudsriket uppstod påfvedömet, i hvilket
de kristliga idéerna blott blefvo vackra skyltar, men egoismen
och verldslig maktlystnad de egentligen verksamma krafterna.
Af det nu sagda visar sig dock, att emellan kristendomen
och den franska revolutionens ursprungliga idéer finnes en
väsentlig öfverensstämmelse, i ty att det mänsklighetens
allmänna broderskap, som den senare skref på sitt banér, äfven
är kristendomens mål. Att revolutionen vid försöken att
realisera detta mål begick beklagliga misstag, bör ej skymma
vår blick härför. Mänskligheten finner aldrig sanningen i
dess fullkomlighet, men endast därigenom att de eviga idéerna,
om också under felaktiga former, framställas för dess blick,
kan utvecklingen gå framåt.
I fall ej en idéel belysning tid efter annan kastas öfver
samhällsinstitutionerna, hemfalla de, äfven om de
ursprungligen haft till uppgift att förmildra tillvarons fruktansvärda
kamp, själfva under dennas lagar d. v. s. träda i egoismens tjänst.
Att hafva pröfvat det gamla samhället med det ideala krafvet
såsom måttstock är den franska revolutionens berömmelse,
och häri ligger äfven den förnämsta förklaringen till dess
universella betydelse. Då det var i allmängiltiga principers
namn, som den handlade, kunde dess storverk blifva
verldsbefriande och dess misstag tjäna såsom varning för alla folk.
Hvilka dessa storverk och dessa misstag voro, tillhör det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
