Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - Noter till första boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
saltverk och däraf gaf konungen 1/4 af afkastningen. Huru
betungande saltskatten kunde vara ses däraf, att i en liten
landtkommun, där de direkta skatterna till staten utgjorde 4400 L.,
betalades för kommunens saltbehof 5012 L. (Arch. parl. VI, 232).
Enligt Raudot a. a. kostade samma mått salt, som i les pays
de grandes gabelles betalades med 62 L., i les provinces franches
blott 2 à 9 L.
III) (Hänvisning fr. s. 26.) Riket var indeladt i 3 olika
tullområden: 1) les pays de 5 grosses fermes med en stor tull och
en gemensam tullgräns; 2) les provinces réputées étrangères,
genomkorsade af flere tullinier med flere olika tullar; 3) Elsass och
Lothringen, hvilka med afseende på tullförhållanden betraktades
såsom fullkomligt främmande stater.
IV) (Hänvisning fr. s. 34.) I landtkommunerna bibehöll sig
ända till revolutionen en skugga af själfstyrelse. Den urgamla
rätten för dessas innevånare att på kommunalstämmor (assemblées
générales) besluta om sina angelägenheter blef aldrig afskaffad,
men i samma mån centralisationen utvecklat sig, hade dessa
församlingar förlorat sin lifskraft. Turgot säger, att de på hans tid
voro en blott fiktion; Calonne fälde om dem ett liknande omdöme.
Schmidt: Pariserzustände III, s. 335 uppger, att de undersökningar,
han företagit i deras arkiv, visa, att den lifliga verksamhet, de utöfvade
på 1500-talet, sedermera upphörde, hvilket äfven ofördelaktigt
inverkade på folkbildningen. (De franska bönderna voro vid
revolutionens utbrott mindre skrifkunniga än under 16:de och 17:de
århundradet.) En af deras förnämsta rättigheter hade varit att utse
kommunens styresmän: 1 syndicus eller 2 konsuler, men sedan
intendenturen uppkommit, tillvällade sig intendenterna på de flesta
ställen rätten att tillsätta dessa tjänstemän, hvilka sålunda, äfven
de, blefvo redskap för den alt uppslukande centralisationen. I det
gamla Frankrike hade sålunda förvaltningen antingen förlorat sin
offentliga karaktär och blifvit en privat besittning (såsom i städerna
och inom domstolsväsendet) eller ock förlorat all själfständighet.
V) (Hänvisning fr. s. 35.) Statsrådet bestod af följande
afdelningar: 1) Conseil des affaires étrangères; 2) Conseil des
dépêches (för de inre angelägenheterna); 3) Conseil des finances;
4) Conseil de commerce och 5) Conseil privé, som förnämligast var
en kassationsdomstol; föredragande voro här medlemmar af
pariserparlamentet s. k. maîtres des requêtes (revisionssekreterare).
Ministrarne voro: 1) le chancelier de France, den främste i rang, som
var oafsättlig och vanligen innehade sigillet (storsigillbevararen);
2) le contrôleur général, han var den egentliga chefen för hela den
inre förvaltningen på grund af sin ställning till intendenterne; 3) en
statssekreterare för utrikes ärendena, 4) en för marinen, 5) en för
krigsväsendet samt 6) en för det kungliga huset, hvilken sistnämde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
