- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
156

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 1. Det gamla samhällets fall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

obetydligare advokater, och denna klass blef också den talrikaste
bland det tredje ståndets ombud[1]. På grund så väl häraf
som af sin vana vid offentligt uppträdande kommo de att
spela en ledande roll inom riksdagen och detta blef af en
väsentlig betydelse för revolutionens hela karaktär. Någon
praktisk erfarenhet af hvad som hörde till en stats styrande
egde dessa advokater lika litet som landtjunkarne och
kyrkoherdarne, hvilka bildade pluraliteten i de båda andra
stånden. Deras politiska bildning hade sin grund dels i de
teorier, hvilka Rousseau och Mably lyckats göra till dagens
lösen, dels i dem, som sedan århundraden herskat bland de
franska legisterna, konungarnes förnämsta medhjälpare vid
enväldets uppbyggande. Mellan dessa båda idékretsar fans,
oaktadt deras skenbara oförenlighet, en väsentlig
öfverensstämmelse, nämligen, att båda gåfvo statsmakten, enligt den
förra utöfvad af eller i namn af folkets majoritet, enligt den
senare af konungen, en oinskränkt makt öfver individen.
Den gammalfranska legistiska, från den romerska rätten
utgångna statsteorien uppoffrade helt och hållet friheten; den
rosseauiskt-mablyska höjde den samma till skyarna, men
förstod därmed blott det som utgör den ena sidan af dess
väsende: den folkliga själfstyrelsen; det andra, lika vigtiga
momentet i en verklig frihet, som består i garantier för
individens rätt och fria utveckling,
gaf denna teori, i följd af sin
optimistiska uppfattning af verlden, lika litet någon plats
som den förra. Det 18:de århundradets legister
sammansmälte nu de båda teorierna, i det de på den nya suveränen:
folket, helt enkelt öfverflyttade alla den förres prerogativ,
och det var de, hvilka såsom revolutionens egentliga ledare på
detta sätt kommo att gifva den praktiska utvecklingen åt de
frön till statsdespotism, som innebodde i den rousseauska
samhällsläran[2].


[1] Om resultaten af valen inom alla stånden samt de valdes
samhällsställning, se närmare Not II.
[2] Att det 18:de århundradets fransmän, som saknade all egen
erfarenhet af ett fritt samhällsskick, fattade friheten på ofvan skildrade ensidiga
sätt, är emellertid ej så underligt, då andra folk, med bättre förutsättningar,
gjort sig i detta hänseende skyldiga till samma fel. Då hertig Karl och
de svenska ständerna mot Sigismund så kraftigt häfdade själfstyrelsens
grundsats, inbegrepo de däri en oinskränkt makt för majoriteten; det är bekant,
huru under vår frihetstid det herskande partiet i »de maktegande
ständernas» d. v. s. folksuveränitetens namn oupphörligt kränkte den personliga
säkerheten och friheten, och på samma sätt erbjuder den första engelska
revolutionen exempel på en i folksuveränitetens namn utöfvad statsdespotism.
Det är först efter en bitter erfarenhet, som det svenska och engelska folket
lärt sig förstå, att frihet visserligen består i själfstyrelse, men i en
själfstyrelse som underkastar sig kontroller för att ej, i följd af den inom det
mänskliga samhällslifvet oundvikliga striden mellan olika intressen, själf
urarta till despotism, och denna erfarenhet har äfven den engelska stammen
i Amerika tillgodogjort sig. Genom Förenta staternas författning äro vissa
områden utstakade, inom hvilka statsmakten, ehuru här utöfvad i
folkviljans namn, ej har någon makt öfver individen (det religiösa etc. etc.) och
hvilkas okränkbarhet af domstolarna skyddas mot själfva kongressen. Jämf.
Laboulayes mästerliga utredning af skilnaden mellan den franska
revolutionens och det anglo-amerikanska folkets uppfattning af friheten. (Inledn.
till Förenta staternas historia). Fransmännens obekantskap med frihetens
verkliga väsende undgick ej den skarpsynte Arthur Young. 1787 skref han,
att han träffat så få fransmän som hade några riktiga idéer därom, att han
ej visste hvad slags frihet skulle bli en följd af en riksdag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:40:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free