Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 1. Det gamla samhällets fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfälle att inverka på dess rådslag och öfvertaga den roll af
förkämpe för den konstitutionella monarkien, som det var hans
ständiga ärelystnad af få spela, gjorde han i slutet af Maj
med Malouets tillhjälp ett försök att närma sig Necker. Ett
möte dem emellan kom äfven till stånd, men då Necker
bemötte honom med öfvermod, följde en fullständig brytning[1].
När så konferenserna fullständigt misslyckats, ansåg Mirabeau,
att tiden för det passiva motståndet, för hvilket han hittills
varit den kanske ifrigaste förkämpen, nu var förbi. Skulle
det stora reformarbetet någonsin kunna sättas i verket, måste
ett afgörande steg till ståndsindelningens upphäfvande tagas,
och då intet mera var att hoppas af konungens ingripande
eller de privilegierade ståndens tillmötesgående, måste det
tredje ståndet ensamt åtaga sig ansvaret för detta steg.
Initiativets ära öfverlemnade emellertid Mirabeau åt den man,
som framför andra gifvit nationen dess lösen i striden mot
ståndsindelningen. Den 10 Juni meddelade han församlingen,
att en af Paris nyvalda representanter[2] hade en vigtig
motion att framställa, hvarpå abbé Sieyès reste sig och föreslog,
att man skulle rikta en sista inbjudning till de båda andra
stånden och sedan skrida till fullmaktsgranskningen utan att
fästa afseende vid de medlemmar af riksdagen, hvilka ej
infunno sig för att deltaga däri. Motionen, hvilken, som man
ser, ej gick till samma ytterlighet som hans ryktbara brochyr
utan åt adeln och presterna själfva öfverlemnade att bestämma
om de skulle tillhöra nationalrepresentationen[3], antogs; man
underättade konungen därom, och den 12 till den 15 Juni
egde pröfningen rum, fastän inga adelsmän och endast 12
prester hörsammat inbjudningen.
Den sistnämda dagen uppstod frågan om det namn, under
hvilket församlingen skulle konstituera sig, och under den
lifliga och långvariga diskussionen härom kämpade Mirabeau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
