Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 1. Det gamla samhällets fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under les droits de péage och de banalité, och för alla dessa
skulle sålunda en aflösning ega rum. Härvid begick man
emellertid det väsentliga felet, att ej låta statsmakten taga
denna angelägenhet om hand. Visserligen tillsattes (12
Augusti) ett riksdagsutskott under ledning af två jurister, Merlin
de Douai och Tronchet, hvilket närmare fixerade, till
hvilkendera klassen de särskilda skyldigheterna skulle höra, men man
gjorde ej aflösningen obligatorisk, man tillsatte ej
kommissioner, som hade att förmedla dess genomförande och man tänkte
ej på, att genom lån eller statsunderstöd bereda bönderna medel
till köpesummans erläggande[1]. Lemnade åt sig själfva, sågo
sig dessa oftast ej i stånd att på lagligt sätt ernå den
utlofvade frigörelsen, och sålunda blefvo dessa beslut för dem en
källa till missräkningar, så mycket bittrare, som församlingen
hade oförsigtigheten att i spetsen för sitt dekret sätta en
förklaring, att hon »helt och hållet tillintetgjorde den feodala
regimen». Följden häraf blef, att censitären vanligtvis
begagnade sig af den rådande laglösheten för att utan
ersättning fritaga sig äfven från de skyldigheter, som blifvit
bestämda till aflösning, ehuru dock dessa, såsom vi veta, ofta
representerade den köpeskilling, för hvilken han förvärfvat
sin jord samt dessutom för många adelsmän utgjorde deras
enda egendom, och sålunda inträdde i verkligheten den
kränkning af eganderätten, som församlingen velat förekomma. Men
härigenom rubbades på ett betänkligt sätt grundvalarna för
alt ordnadt samhällslif, och adeln, redan benägen att med
missnöje betrakta själfva besluten af den 4 Augusti[2], fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
